Bilder från Bessheim dag 4

Hemma igen efter en alldeles förträfflig semestervecka som avslutades på Gunillabergs Säteri. Om detta besök berättar jag på 360 dagar trädgårdsskärlek. Här kommer i stället några avslutande bilder från tredje dagens vandring i Bessheim.

Bessheim i sammandrag

Vi hamnade i radioskugga i stugan i Bessheim, så min tänkta dagliga uppdatering av vad vi har haft för oss har fått anstå. Uppe på fjället var mottagningen perfekt, så ett och annat FB-inlägg har det i alla fall blivit. Här kommer mina dagliga noteringar.

Bessheim dag 1
Vi startade dagen med finfrukost på Spar Hotel Majorna. Finfrukosten avslutades med en amerikansk våffla med sylt och grädde. Helt onödigt men vansinnigt gott!
Klockan halv åtta var vi på väg och till att börja med var det väldigt tomt på vägarna, vilket väl inte var så konstigt i och för sig eftersom det var söndagsmorgon. Innan norska gränsen stannade vi och provianterade. Det gick snabbt för vi var nästan först i affären. Resten av resan gick utmärkt, förutom lite strul genom Oslo, när jag vägrade tro på fru GPS som hänvisade oss mot Drammen och dit skulle vi ju inte. Men vi skulle svängt ditåt i alla fall, så det har jag lärt mig nu, lita alltid på GPS:en! Efter Oslo regnade det från och till med lite solglimtar emellan. Vid fyratiden var vi framme vid Bessheim och här är precis lika vackert som vi minns från senaste gången vi var här och det tror jag var 2008.
Trots att det regnade lite kunde vi inte låta bli att gå en promenad uppför fjället. Det kändes som vi behövde röra oss lite efter en hel dag i bilen. Nu har vi ätit middag, wienerkorv, pulvermos och tomat. Gott var det ockå i all sin enkelhet. Morgondagens vandring är planlagd, så nu kan vi slå oss till ro med var sin bok och ett glas vin. Det enda trista, tycker jag, är att här är usel mobiltäckning, så jag kommer inte åt internet nånstans vad det verkar. Inte just nu i alla fall. Får försöka klara mig ändå.

Bessheim dag 2

När jag sitter här just nu, kl 19.26 och lyssnar på hur regnet skvalar utanför fönstret förefaller det nästan osaannolikt att vi har varit ute i nio timmar och haft strålande sol nästan hela tiden. Det kallar jag tur! Men nu tar vi det från början. Planen var att vi skulle gå till Besseggen, klättra ner och sen klättra upp igen och därefter gå till Gjendesheim och ta den nedre leden tillbaka till Bessheim. Lät som en strålande idé för då var vi inte beroende av båttider och jag (det är jag som går sakta) behövde inte känna mig stressad. Sagt och gjort, kl 8 gav vi oss iväg med Funbeat påkopplad så att vi skulle kunna se hur lång den här sträckan var och hur lång tid det tog. Förhoppningsvis även kunna se höjdskillnaden. Nu har jag inte kunna kolla hur det gick eftersom det är radioskugga i stugan. Uppe på fjället var det full täckning, så där gick det bra att både sms:a och facebooka. Att gå uppför fjället till korsingen mot Besseggen taar ca 1,5 timme. Ner mot Bessvattnet är det vansinnigt vackert och lätt att gå. Men sen kommer en ganska tråkig sträcka med massor av sten tills man kommer till uppfarten till Besseggen. Precis där vägen upp börjar ligger snö och där stannade vi och åt en kexchoklad för att styrka oss ordentligt. Vi visste ju vad som skulle komma. Och vi gick och vi gick och vi gick. När vi kom upp till toppen innan det var dags att börja gå neråt hade vi gått i över tre timmar och då var det en bra bit kvar till platsen där själva eggen börjar. Vid toppröset fikade vi. "Stektäggmackor" och kaffe. Sen gick vi nästan en timme till innan vi var framme vid den fantastiska platsen där man ser både Bessvattnet och Gjende med bara Besseggen emellan. Då hade vi gått nästan en mil. Och det fick räcka med det. När vi insåg att det skulle ta minst två timmar till att ta sig fram och tillbaka över eggen för det vaar rejält långt plus att vi hade en mil ytterligare innan vi var hemma igen insåg vi vår begränsning för vi var faktiskt lite trötta redan. Det viktigaste var att vi fick se sjöarna igen tycker jag och de snöklädda bergen i bakgrunden. Så vi vände helt enkelt och gick den långa vägen tillbaka till toppen, som ligger drygt 1700 meter över havet. När vi startar från Bessheim är vi på ca 1100 meters höjd. Sen var det ju bara det att vi skulle ta oss nästan ända ner till Gjendesheim innan vi kunde ta av tillbaka till Bessheim igen. Detta var för att vi skulle slippa gå samma väg tillbaka. Först är stigen jämn och fin en bra bit och det är jättelätt att gå. Men när själva nedstigningen börjar börjar också svårigheterna. Tur att vi hade stavarna. Jag fasade för ett särskilt ställe där jag nästan fastnade förra gången vi var här eftersom jag inte vågade gå vare sig framåt eller bakåt. Hade inte en vänlig man med stav kommit till min räddning vet jag inte vad som hade hänt. Innan vi kom så långt råkade vi ut för en incident på ett annat läskigt ställe. Smalt och brant och halt och ett stup utanför. Per gick före mig och halkade plötsligt och kasade en bit innan han lyckades få tag på klippkanten och återfå balansen. Jag skrek! Per lyckade ta sig ner till fast mark och sen skulle jag försöka ta mig ner på samma ställe. Jag kasade ner på rumpan på nåt vis som jag inte minns eftersom jag var så rädd. Nu väldigt glad att vi sitter här alldeles oskadda kan jag säga. Efter det tog vi det extremt försiktigt! När vi en stund senare (en timme eller så) till mitt skräckställe hade dom faktiskt fäst en kedja i berget som man kunde hålla sig i när man kasade ner för branten. Det hjälpte lite men var jätteläskigt ändå tyckte jag. Men det som var komiskt i sammanhanget var att samtidigt som vi kämpade för att ta oss ner kom det ungdomar som struntade helt i kedjan och nästan sprang på lätta fötter nerför. Måste vara åldern och stelheten och fegheten/försiktigheten. Efter detta gick stigen fortfarande brant neråt men det var betydligt enklare att gå. Så äntligen kom vi fram till stigen som skulle leda oss till Besshiem och när vi traskat den en bit var vi bara tvungna att ha lite mat i oss. Per lagade till vårt frystorkade på spritköket kompletterat med ett paket nudlar. Smakade himmelskt. Vid det här laget hade vi gått 18,67 km på 7,37 timmar och batteriet var nästan slut i telefonen. Vi visste att det var ca 2 km kvar och dom tog 35 minuter att gå. Nu var vi nästan nere på släta marken. Hemma i stugan kändes det supergott med en kall öl och att få av sig kängorna. Vi kommer antagligen att ha en rejäl träningsvärk i morgon så vi får se vad vi tar oss för då. Nu ska vi gå bort till hotellbyggnaden och kolla hur morgondagens väder ska bli. Blir det uppehållsväder blir det med säkerhet någon form av vandring. Vi hörs!

Bessheim dag 3
För den 7 augusti hade meterologerna spått regn och rusk, men även om det regnade lite smått i morse blev dagen alldeles utmärkt såväl vädermässigt som i övrigt. Planen var att om vädret var OK skulle vi gå härifrån till Gjendesheim och därefter gå den nedre vägen mot Memurubu och vända halvvägs ungefär. Så blev det också. Vi var ganska stela i benen när vi gav oss iväg, men det lättade efter ett tag och det kändes bra igen. Den här promenaden är inte alls lika ansträngande som gårdagens för det hade vi knappast klarat så här dagen efter. Bitvis var sträckan Gjendesheim mot Memurubu tillräckligt jobbig för det går ganska mycket uppför bitvis och stigen är emellanåt väldigt smal med stup alldeles intill. Eftersom det dessutom hade regnat ganska mycket under natten och morgonen var det halt också. Men allt gick bra. Vi fikade ganska högt upp på sluttingen med fantastisk utsikt över sjön Gjende och snöklädda berg på andra sidan sjön. Längs hela stigen växte massor av blommor, både sådan vi kände igen hemifrån och andra helt okända för oss. Turen tog 6 timmar och 35 minuter och vi gick totalt 17,5 km. Det var grymt skönt att få av sig kängorna idag också och ta en öl och sen en dusch innan vi lagade middag. Igår var det tortilini och idag en favorit i repris, wienerkorv och potatismos. Både igår och idag kompletterat med förrätt bestående av varm macka. Eftersom jag var lite vårdslös med vår termos igår, jag släppte ryggsäcken på golvet när vi kom hem, så glaset gick sönder fick vi vara utan kaffe under dagens vandring. Det smakade extra gott nyss kan jag tala om, särskilt med en chokladbit till.
Jag har också varit borta i hotellbyggnaden och kollat vädret för i morgon och det ska bli växlade molnighet och uppehåll hela dagen. Härligt! Det innebär att vi kan fullfölja planen med en vandring bort till Russvattnet. Även om promenaden uppför fjället är ganska jobbig är det slät mark en lång bit innan man går ner mot sjön. Det kommer att bli perfekt för våra trötta ben!

Bessheim dag 4
Det var en kall morgon med sol och en lite bitande vind när vi började klättringen uppför fjället vid nio i morse. Benen var stela och en del små skavanker på fötterna gjorde sig påminda. Vi hade på oss tre lager tröjor och jag är väldigt glad att jag kom ihåg vantarna. Vinden låg mot oss i stort sett hela vägen och det var helt naturligt kallast när vi var på platån högst upp. På nervägen blev det bättre och snart kunde vi skymta hängbron och de små stugorna nere vid Russvattnet. Nere vi stugorna, det tog oss nästan tre timmar att komma dit, hittade Per en termometer som visade 10 grader. Lite vind på det så förstår var och en att det var ganska kyligt. Här smakade det fint med äggmackor och te och sen var det på betydligt piggare fötter vi började återvandringen. Den tog lite kortare tid och vi var tillbaka vid stugan vid kvart i tre. Nu var mina fotknölar helt ömma och himmel vad det var skönt att få av sig kängorna. Per gick i vanliga "joggingskor" eftersom han råkade ut för samma sak som jag vid måndagens promenad. Nu är kängorna inpackade i bilen! Vid stugan var det varmt och soligt så vi drack en öl och åt lite jordnötter vid trädgårdsbordet. Middag har vi också ätit, ytterligare en frystorkad snabbrätt som smakade utmärkt. Dags att packa ihop våra pinaler för i morgon drar vi söderut mot Sverige och Jönköping där vi bokat övernattning. Vi satsar på att vara i väg vid sju för vi har en lång resa framför oss.
Bilderna från dag fyra är kvar i kameran och kameran ligger i bilen, så de bilderna får vi publicera i morgon i stället.

Tasmanienbesöket

Oj, det var så länge sedan jag var här och skrev så jag har nästan glömt bort hur det ser ut. Nu är i alla fall meningen att jag ska skriva lite om vår Norgeresa och till att börja med tänkte jag mig att lägga ut lite bilder från vårt Tasmanienbesök. Vi började med en välkomstfest som vi dessvärre inte har en enda bild från eftersom Linda stod för fotograferandet och vi missade att be henne lägga över bilderna till oss innan de åkte idag på eftermiddagen. Det får bli bilder från detta evenemang senare. Här kommer i vart fall en blandad kompott av bilder från deras vistelse här.

Eastmanbröderna prövar lyckan på Ronnebyåns vatten. Paddling från Korrö till Karlsnäsgården.

Per och jag passar barnen när föräldrarna åker till stan för restaurangbesök på egen hand. Popcorn och Tom&Jerry funkar bra...hihi.

Många små skor!

Sötaste Dino har lite ont i örat men är ändå glad när mamma är på tjejmiddag. Pelle är snäll storebror!

Alla kusinerna på samma plats vid samma tid och alldeles sams. Tack för det Tom & Jerry!

Luringen Dino får avsluta dagens bloggande.