En liten påminnelse
Glöm inte att i morgon är det årets viktigaste dag........
//Lotta

När vi besegrade Besseggen!
Vi kom fram till Bessheim på måndagseftermiddagen och strax innan hade vi nåtts av den stora nyheten att Linda och Magnus hade blivit föräldrar samma morgon. Så stort att man nästan ville vända hem igen. Men, så här efteråt var det bra att vi stannade och fick njuta av den fantastiska naturen och strapatserna och de härliga fikapauserna och solen och regnet som smattrade mot taket sista kvällen.........
Så här var det:
Några minuter över åtta lämnade vi Bessheim med ryggsäckarna packade med diverse nyttigheter i form av mackor, kaffe, kexchoklad, frystorkad middagsmat och stormkök. Även regnställen var nerpackade, man vet ju aldrig även om solen skiner. Den första etappen uppför fjället är väldigt behaglig, lätt att gå och med skummande och brusande vattenfall alldeles intill stigen. Det är först efter ca 1 ½ timme som det blir jobbigare, mest för att det är så stenigt så det gäller att ha koll på var man sätter fötterna. Samtidigt är det väldigt vackert för Bessvattnet ligger som en blå spegel till höger om oss. Vid det här laget ser vi Besseggens högsta punkt och även om det ser nära ut vet vi att det tar en god stund att komma upp dit. Den högsta punkten ligger 1 743 m ö h. Rätt mäktigt att ha varit så högt uppe! Vid foten av det av mänsklig hand byggda röset på bergets topp drack vi kaffe och käkade äggmackor. Här gäller det att ladda depåerna för det är nu allvaret börjar.......hjälp!
Naturligtvis går det inte att beskriva hur det kändes att klättra ner för den första branten (den var värst). Det gick väldigt långsamt, knäna skakade nog lite, men Per var precis framför och det kändes tryggt och bra. För att ingen ska tro att detta var nå´n sorts Ola Skinnarmo-bedrift kan jag berätta att en morfar/farfar klättrade ner med sitt tvååriga barnbarn i en bärstol på ryggen och en pappa klev ner för branten med sina båda barn, 5 och 7 år gamla... Men det var också en tysk herre som tittade över kanten och sa: Es ist unmöglisch! Hur som helst var det en häftig känsla att komma ner på den första platån och jag kan lova att jag var stolt över att inte ha fegat ur. Per har gjort den här turen en gång förut tillsammans med Linda och Magnus, men jag vet att han var ganska nöjd han också. Resten av Besseggen klarade vi galant. När vi vände oss om och tittade uppåt toppen var det svårt att tänka sig att där hade vi faktiskt klättrat ner. Men, men, det var inte slut med detta. Till Memurubu var det vi skulle och det visade sig vara en promenad på två och en halv timme. Mycket uppför till att börja med och sen nerför och nerför på sandiga branter med lösgrus ovanpå....Är det nå´t jag hatar är det när jag inte får fäste med fötterna. Och det fick man inte här! Det tog evigheters evigheter för mig att ta mig ner, men det lyckades till sist och vi hann med sista båten från Memurubu till Gjendesheim. Aj, aj, aj vad benen värkte. Per var pigg som en lärka och filmade nästan hela båtresan. Jag halvslumrade mest. Väl framme i Gjendesheim fixade Per middag medan jag gick till kiosken och köpte var sin Ringnes. Sällan har en kall öl smakat så gott. Vi åt och vilade en stund och sen var det dags för den sista etappen för dagen. Fem kilometer landsväg tillbaka till stugan i Bessheim. Min stegräknare visade drygt 75 000 steg och vi hade varit ute i 11 ½ timmar.
Trötta förstås, men väldigt nöjda med dagen och det höll jag på att glömma, solen sken över oss hela tiden!

Någon gång ibland händer underverk...
...nu har det hänt ett!
Den 24 juli kl 8 på morgonen föddes en lejonpojke på Östra sjukhuset i Göteborg. Han hade väldigt bråttom att komma till världen. Hans mamma och pappa hann knappt fram till sjukhuset förrän det var dags. Den coola killen vägde 3 520 gram och var 50 cm lång. Han har den ljuvligaste blonda kalufs och tycker om att sova med huvudet på ena armen. När han är lite trött är det bekvämt att bara öppna ett öga i taget. De vansinnigt stolta föräldrarna är förstås Linda och Magnus. Se bara på bilderna! Morfarn riktigt lyser av stolthet han också och tycker nog att det finns vissa drag..........
"Världens bästa barnvakt" (=jag) går bara och väntar på att dom (föräldrarna alltså) ska ringa och säga: Kan du ta hand om honom ett par dagar? Jag ser fram emot den dagen!
Nu åskar det alldeles våldsamt här, så det är bäst jag stänger av maskinen för idag. Återkommer i morgon med rapport från Bessheim....Kramar//Lotta

Äntligen semester......
Nu sitter jag i ett alldeles nymöblerat rum på Karl Johansgatan 59 och skriver detta på en alldeles ny dator. Dagen har varit kanon! Resan till Göteborg avlöpte väl trots att vi som vanligt hamnade i Tingstadstunneln och fick köra och vända vid närmsta avfart.......Linda och Magnus bjöd på fika och sen gjorde vi det obligatoriska besöket i Botaniska trädgården (finns ingen vackrare) och efter det blev det glass på Lejonet och Björnen. Mycket gott! Därefter promenad i Haga och nu har vi just avslutat med supergod middag på Sjömagasinets brygga.
Fast, semestern började egentligen i fredags när Johanna och Henke äntligen kom hem från sin Amerikaresa. Lite tid fick vi att prata, men det var inte bara vi som var intresserade av det. Telefonen ringde hela tiden!
I vart fall hann dom berätta att dom inte råkat ut för några incidenter på hela tiden trots att de besökt flera storstäder. Skönt att höra! Men, vad händer då när de väl är hemma i tryggheten på landet? Henke låser in sig på toa och kan inte komma ut! Där sitter han i minst tio minuter innan Per uppfattar att någon bankar på toadörren. Fram med verktyg.......och ytterligare tio minuter senare är Henkestackarn ute i friheten igen.
I morgon bitti drar vi till fjälls (det är ju så underbart och stärkande där). Återkommer på lördag med rapport från det äventyret. Ha det gott så länge//L o P

Jag har pratat med min unge!!!
Alldeles välbehållna har Johanna och Henke anlänt till fosterjorden! En lång hemresa var det. Från Rio i tisdags eftermiddag via Sao Paulo och ett långt stopp i New York till Arlanda nu på morgonen. Henkes föräldrar mötte på flygplatsen och nu är dom hemma på Östgötagatan där Jakob fixat svensk filmjölk, svensk ost och svenska frallor...

SNART!!!!!!!!!!!!!!

Snart är det semester. Tar nog ledigt i morgon fredag så jag hinner vänja mig vid ledighet. Vi inleder med en tur till Norge. Det blir därför vyer enligt ovan som möter oss när vi vaknar upp. Ett mål är att klara av Besseggen liksom paret på bilden. Lägg märke till de båda sjöarna som ligger på olika höjd. En av sjöarna har grönt vatten och den andra mer normalt blåsvart. Skulle det regna för mycket får vi koppla av i huvudbyggnadens salar vid stugbyn i Bessheim. Hur som helst ska det bli skööööööönt med tre veckors ledighet. /Per

Nu slaktar vi den gödda kalven (om vi hade haft nå´n) för i morgon kommer dom

På självaste Johanna-dagen (hon räknar bergis med att bli överöst med presenter) kommer Henke och Johanna till Torstäva efter drygt fyra månader i vida världen.

Såå roligt ska det bli att träffa dom igen.

Kanske, kanske har dom redan landat på svensk mark. Jag har dålig koll på tiderna.

Nu ska vi ladda inför morgondagen, både inför ovanstående och inför den stundande semestern(!)

Så, även om det inte blir någon gödd kalv (förresten har dom antagligen vräkt i sig gödda kalvar i Sydamerika) i morgon lovar jag att det ska bli nå´t annat gott.....men Johanna, det blir inte ugnsbakad falukorv med potatismos........... //Mamman/Lotta

Målning, städning, löpning och ett dopp i havet ...

Måndag morgon igen - sista måndagsmorgonen innan vår semester. Lotta har berättat om vår fina lördag. Vad hände då på söndan? Jo, för min del blev det i huvudsak en målardag. Men som vanligt dök det upp mindre trevliga överraskningar. Fick byta ut en brärda och bättra på lite. Det var ett av takfönstrena som stod på dagordningen. Nu är det lagat, skrapat och grundat. Ikväll en sista strykning. Lotta plockade ytterligare några liter vinbär och sen pyssalde hon om sin Golf.
Vi avslutade eftermiddagen med att springa ett spår vid Orionstugan utanför Jämjö. Det var fanstiskt fin terräng att springa i. Det blev 10 km för min del (på bilden ser jag helt slut ut men det gick mycket bra) och 6 250 m för Lotta. Efter träningen åkte vi till Hallarums badplats. Efter ett avsvalkande dopp åt vi den goda salladen som Lotta lagat till.
Sammantaget en härlig söndag.

Kan man ha det bättre än så här?
Vinbärsbuskarna dignar av bär och trots att jag plockat 11 liter lyser det fortfarande rött och svart av dom som är kvar. Dom röda är på väg att bli saft och i morgon ska de svarta bli gelé och svartvinbärsbrännvin. Det som också lyser idag, fast vitt, är vår grind, som Per målat. Det ser riktigt välkomnande ut med alla blommor runt omkring. Trädgården är nog som allra finast nu.
Efter allt möjligt smått och gott som vi pysslat med i dag har vi nu avnjutit en mysig grillmiddag med dom första kronärtsskockorna som inledning. Det ska erkännas att det inte var så mycket mat på dom men det som var, var väldigt gott! Nu fortsätter vi lördagsmyset med kaffe och Per ska läsa ut sin bok och jag ska fortsätta med en annan grej som jag håller på med........Ha det bra alla//Lotta

Semesterfirande seglare kom cyklande....
Vackert solbrända var dom, Annika och Gert och bättre väderförutsättningar än så här kunde dom ju knappast ha fått den enda gemensamma semesterveckan.
Först måste vi hissa flaggan för Annika som är på god väg att genomföra Tjejklassikern. Både Vätternrundan och Vansbrosimmet är avklarade och den 24 september står hon på startlinjen till Lidingöloppet. Heja Annika! Heja Anna också förstås, men det är inte riktigt samma bedrift när man är 25 år........
Lidingöloppet är väldigt lockande. Vi får se. Jag har tid att fundera för anmälningstiden går inte ut förrän den 25 augusti.
En härlig kväll fick vi igår med mycket prat om allt möjligt, men mest om det kommande bröllopet. Det ser vi fram emot!!!
Nu är det helg igen! Härligt!
//Lotta

Nu räknar vi ner.......
Vi har börjat förbereda oss för fjällvandringen i Jotumheimens nationalpark.
Den som är intresserad kan gå in här och kolla hur vackert vi ska bo och här för att kolla närmare på alla fantastiska vandringsleder som finns att välja på. En tur som vi bestämt att vi ska gå är Memurubu - Besseggen - Bessheim (det är själva Besseggen som syns på bilden). Sen får vi se.....
(obs! att jag har lärt mig göra länkar!!!)

En riktig bil!!!!
Min första riktiga bil faktiskt. Inte en skrotig "Gunsa" (salig i åminnelse) eller en rostig Honda utan en nylackerad silvergrå Golf CL 1,8 I, 1992 års modell. Ny kammrem är det också, har ingen aning om vad det är, men det låter betryggande på nå´t vis (att den är ny alltså).
Denna pärla till bil inköptes igår av mannen med större självförtroende än Muhammed Ali, eller som han själv uttrycker saken: "Jag är oslagbar"! Lasse Lack i Hovmantorp förstås. Han skulle verkligen kunna prata omkull vem som helst. Samtidigt är han ganska oförarglig så det gör inte så mycket att han pratar oavbrutet. Dessutom skriver han på fakturan "I priset ingår hjälp". Det tycker jag är lite gulligt.
Jag tror jag ska köra en runda nu.........//Lotta

Det var sol över Hovmantorp när lille Emil Oscar Andersson döptes.
Det har varit en härlig söndag och en fantstiskt fin dopcermoni har vi varit med om, eller fest för emil som prästen sa. Det började med att den tillfällige och ovanligt söte kyrkvaktmästaren Oliver (3 år tror jag) tryckte igång kyrkklockorna. Han verkade väldigt nöjd över prestationen. Emily bar Emil fram till dopfunten och hon läste också evangeliet, ni vet "låt barnen komma till mig". Jätteduktig var hon! Anton ledde kusinerna i "Idas sommarvisa" och Max hade fått hedersuppdraget att fylla dopfunten med vatten. Detta gjorde han med stort allvar och koncentration. Själva festföremålet uppförde sig exemplariskt och gav oss till och med ett leende när själva dopet var avklarat. Cermonin avslutades med den (som jag tycker) vackraste psalmen, "I denna ljuva sommartid".
Sen bjöd Carina och Peter på buffé och jättegod jordgubbstårta.
Vi fick också tillfälle att träffa den "världsberömda" Majda (och hennes föräldrar), som Stina och Bo inte kan få nog av att prata om. Och, hon var precis så söt som bilderna har skvallrat om!
Så har jag känt Lindas och Magnus bebis sparka!!! Snart, snart är det dags! Linda har förresten klippt snyggaste frisyren.
Nu är det dags att se Frankrike slå Italien...eller tvärt om.......//Lotta

Värmebölja + helg = härligt......igen!
Ännu en fredagskväll med underbar värme och nästan stiltje. Trädgårdsmästaren vattnade innan vi avnjöt en god grillmiddag i skuggan under parasollet på altanen. Innan dess hade vi pinat oss runt fyrakilometersslingan i Västra Mark i 30-gradig värme. Det var häftigt jobbigt, men vi kände oss ganska nöjda efteråt.

I går kväll hade vi besök av vår arbetskamrat Ewa, hennes man Christer och deras söta hund Oscar. Dom har hyrt stuga i Kråkerum veckan som gått och Blekinge har verkligen visat sig från sin bästa sida. Väldigt trevligt att träffa dom!
Nu ska vi fortsätta njuta av den ljumma kvällen.
Jag har lite stickningsarbete att utföra............

Växtlighet, en trädgårdsmästare och en katt som vässar klorna
Nu blommar verkligen ALLT! På kvällsrundan i trädgården hittar vi varje gång något nytt som har slagit ut. Inte kunde man tro att småplantorna som Linda och jag satte för en dryg månad sedan nu fyller hela rabatten, ja dom får knappt plats. Klematisen, som jag planterade för sex år sedan har äntligen nått upp till trädkronan på det gamla äppelträdet. Det trodde jag skulle hända meddetsamma! I dag är den absolut varmaste dagen hittills, 28 grader och i stort sett vindstilla så trädgårdsmästaren måste nog vattna i kväll igen.
Elsa-katten har bråda dagar med att försöka fånga allt som rör sig, insekter mest men även en och annan fågelunge råkar illa ut. Otrevlig katt-hobby det där!
Hej för nu, gäster i kväll, så det är lite att förbereda//Lotta

Nu lyser blekinges landskapsblomma, kungsljuset, upp vår trädgård. Mycket annat blommar också så nu är det en fin tid att hälsa på hos oss i Torstäva. Hoppas blomningen håller i sig till den 21 juli då Johanna och Henke kommer hem efter sin långa utflykt i vida världen. Lisa får tillfälle att drömma sig hem och glömmar kylan hemma hos henne i Tasmanien.
/pappan Per

Nu ska vi se om jag lyckas skapa ett meddelande. Det är helt och hållet Lottan som svarar för det datatekniska. Då måste ju även hon finnas på bild. Den bild som jag just har tillgång till är från Tivoli i Köpenhenhamn den 12 maj. Nästa gång lovar jag en bild på bara huvudpersonen, dvs Lottan.

Tack Jakob för dina tankar kring min prestation vid Kristianopel runt. Jag tror nog att Lottas prestation var större. Att trots skada ta sig runt utan att svimma i värmen var en prestation värd att nämna. Nästa gemensamma lopp blir Järnvägsloppet i september. Kanske blir det då en halvmara. Men dessförinnan ska Lotta avverka tjejmilen i huvudstaden.

Nu ska jag trycka på "Publich Post" och avvakta vad som händer!

Ha det bra alla!! /per

Världens bästa Per!
I gassande sol slog han nytt rekord på milen, 51 min! Vilken kille! Ca 30 personer startade i milloppet och det var väldigt varmt redan vid starten. Men det gick och det kändes väldigt bra! Efter väl utfört "spring" badade vi i det iskalla vattnet och sen fick vi ciabatta och kaffe på stranden. Hemma igen var det bara att fortsätta med trädgårdsarbete och målning av veranda. Jordgubbarna mognar mycket fortare än vi hinner äta, så jag har kokat ganska mycket sylt.

Den första änglatrumpeten har slagit ut. Undrar just varför bilderna inte hamnar där jag vill att dom ska hamna??? Jag har mycket att lära............