GRATTIS JESSE!

Idag grattar vi Jesse som fyller 28 år. Vi önskar dig en fin dag med mycket mys och uppvaktning.

Hej då Buenos Aires!

19 januari
Den sista heldagen i Argentina närmar sig sitt slut. Vi har haft regn- och åskväder nästan hela dagen, så det har inte blivit tal om några promenader idag. Innan det värsta bröt ut hann jag gå bort till bageriet och köpa frukostbröd och medialunas till förmiddagsfikat, men jag var duktigt blöt när jag kom tillbaka trots att jag hade paraply.

Möjligtvis syns det att det regnar?

Det blev grillmiddag på en restaurang alldeles i närheten tillsammans med Johanna och Henke som avslutning på våra två veckor här. Vi har haft det jättebra fastän vi egentligen inte alls är några storstadsmänniskor. Dagarna har gått så fort!
20 januari
Nu väntar vi på att någon från uthyrningsfirman ska komma och kolla att allt ser bra ut i lägenheten så att vi kan få vår deposition tillbaka. 10.15 kommer taxin som ska ta oss till flygplatsen. Johanna kommer för att vinka av oss. Om allt funkar som det ska, utan förseningar, är vi hemma igen vid åtttatiden i morgon kväll. Vi håller tummarna för det!

Shoppinggatan Santa Fé och Edouardo Sivori

Avenida Santa Fé är en jättelång gata som vi har gått på flera gånger utan att hitta de riktiga shoppingstråken. Med lite instruktioner gick det bättre och vi hittade till Bulnes hur lätt som helst. Det tog oss nog en dryg timme att promenera dit. En stor galleria med både kända internationella märken och såna som vi aldrig hört talas om. Roligt att se men några affärer blev det inte. Däremot kaffe med medialunas


Foto från "Menteargentina´s blog"

Och senare även öl på en tvärgata till Santa Fé, Gurruchaga.

Roligt träd i Parque 3 de Febrero

Så småningom hittade Per sitt givna souvenirinköp i en sportaffär, en T-shirt som det stod "Argentina" på. När vi tröttnat på att gå i affärer bestämde vi oss för att besöka Edouardo Sivori-museet som ligger alldeles vid ingången till rosenparken Rosedal. Idag var vi inte för tidiga utan fick komma in efter att ha betalat 1 peso(!) (ca 1,70 kronor) var i inträde.

Museet var mycket större än vad det såg ut från utsidan. Stora ljusa lokaler och även för en inte så konstintresserad fanns det mycket intressant och roligt att titta på. Edouardo Sivori betraktas som en av Argentinas främsta konstnärer. Tyvärr har vi inga bilder inifrån museet eftersom man inte fick fotografera där. Nu hade vi varit på gående fot i flera timmar, så det var dags att återvända till Dorrego 1851. På hemvägen stannade vi vid Super Mercado och handlade vin och lite ingredienser till kvällens middag som vi bestämt att äta hemma denna afton. Sist men absolut inte minst stannade vi hos slaktaren och köpte fyra skivor bife de chorizo. Medan jag bloggade om Uruguayresan fixade Per tomat- och mozzarellasallad, guacamole och grillade biffar. Himla gott blev det!
När det var helt mörkt ute gick vi upp på taket och tittade ut över Bs As i kvällsljus. Nästan fullmåne var det också.

Punta del este, Uruguay

Semester på semestern kan man säga när vi i arla morgonstunden (6.15) blev hämtade av taxi hos Johanna och Henke för att åka till Bouqebus-terminalen för att ta färjan till Montevideo. Över Rio de la Plata skulle vi åka, bara det! Reseledaren Henke hade allt under kontroll så vi kunde vara alldeles lugna. Resan över viken tog tre timmar och sen hoppade vi på en buss som på två timmar tog oss till Punta del este, jetsetarnas paradis.

Vi hade lite mer anspråkslösa behov, så vi bodde här, på hostelet El Viajero. Helt OK. Det gick alldeles utmärkt även för oss två lite äldre (haha).

Stranden hägrade såklart, men först måste vi ha lunch, för vi var utsvultna(?!) Vi hittade en restaurang alldeles intill som serverade de största milanesas (en sorts schnitzel som är typisk argentinsk/uruguayansk). Kolla bara!

Vi delade på två portioner.

Sen bllev det stranden och det var så härligt att känna sanden under fötterna och kunna titta rakt ut över Atlanten och bara se horisonten. Jag tänker inte berätta att jag hade jätteont i halsen och frös som sjutton. På farmacian hade dom utmärkta starka värktabletter som Johanna köpte lite senare och sen mådde jag ganska bra. Det blev alltså sol och strandpromenad på eftermiddagen och vi tittade förstås på Punta del estes berömda hand.

På kvällen åt vi gott på en fiskrestaurang vid hamnen och efter det var vi ganska trötta. Särskilt jag som

bestämt att jag skulle sova bort febern eller vad det nu var. Dag två blev stranddag fram till tidig eftermiddag inkl en elvaölpaus förstås och hamburgare på en strandrestaurang.

Även om vi var preparerade med solskydd kände vi att det nog var dags att lämna stranden och göra nåt annat. Vi tog en promenad längs strandpromenaden. Där lyckades vi till och med få en liten glimt av ett sjölejon som flöt omkring intill fiskebåtarna. Den syns lite i mitten av bilden.

 
Naturligtvis hade vi sett ut en trevlig restaurang för till kvällens middag, men se där gick vi bet. Det blåste nämligen upp till storm och regnet öste ner. Vi kastade oss i stället in på det stället som låg allra närmast vandrarhemmet, en pizzeria. Där åt vi pizza med massor av ost och bacon och champinjoner och basilika och det var jättemycket och hade räckt med hälften.....Vi blev galet mätta allihop!
Hemresedagen ägnade vi åt en promenad bland alla fina villor i omgivningen. Vi gick säkert 6-7 kilometer och det var varmt!

Hemresan gick från Colonnia till Bs As och resan till colonnia tog fyra timmar med buss. Även om jag sov en del av tiden hann jag ändå se en del av Uruguays landsbygd. Per sov inte alls tror jag. Båtresan var superhärlig. Vi satt på däck nästan hela tiden och solen sken och vi kunde skymta Bs As skyskrapor i solnedgången vid horisonten.

Den här uppkopplingen börjar ge sig nu så det är bäst jag lägger av. Dessutom doftar det gott av bife de chorizo från köket. Vi ska äta hemma i kväll, ryggbiff med mozzarellasallad och guacamole.

Julklappen!

Per och jag skulle få en överraskning i julklapp av Johanna och Henke. Det var en utflykt hade vi fått veta och vi behövde inte vara klädda eller skodda på nåt speciellt sätt. Det var allt. Vi gick till tågstationen och hoppade på tåget och åkte, som vi tyckte, ganska länge. Nu gissar jag bara, men jag tror att området där vi klev av hette ungefär San Isidri (låter inte rätt) och efter en kort promenad förbi vackra hus och trädgårdar kom vi frama till ett riktigt vackert hus eller snarare palats, Villa Ocampo

Där levde den faktiskt (jag menar att jag hade inte hört talas om henne tidigare) världsberömda författaren Victoria Ocampo. Trädgården var fantastisk men mängder av olika träd som Victoria samlat under årens lopp. Huset var enormt och lämnat precis som det såg ut när Victoria dog 1979. Det finns massor att säga/skriva om denna kvinna, men läs själva. Jag blev ordentligt nyfiken och ska kolla vad som finns utgivet på svenska.

Öl och kaffe på Villa Ocampos terass.

Härlig eftermiddag och en perfekt julklapp! Och så fick vi ju åka tåg.

Rosedal, sightseeingbuss och grillfest

Nu ligger jag efter igen, så det här får bli en snabbgenomgång av vad som hänt de två senaste dagarna. I förrgår besökte vi en av Buenos Aires attraktioner, nämligen rosenträdgården Rosedal (det var den som var stängd häromsistens). Vackert var det där, men väldigt väldigt varmt!

Efter att ha svalkat oss lite i poolen gick vi ut för att handla grejer till middagen som vi skulle bjuda Johanna och Henke på på kvällen. Vi hade förberett oss väl och översatt de flesta ingredienserna till spanska med hjälp av den förträffliga sajten Lexikon, så det gick hur bra som helst med tillägg för lite engelska och mycket teckenspråk. Vi bjöd på grillad ryggbiff med rostad potatis, morötter och lök. Till detta tsatsiki och en något misslyckad avokadoröra. Efterrätten skulle bli kvällens höjdpunkt, i bageriet inhandlad citronmarängpaj/tårta.

Så blev det torsdag och vi hade köpt biljetter till sigtseeingbussen på nätet. Smidigt tyckte vi eftersom vi då kunde hoppa på bussen på vilken hållplats som helst och slippa ta oss genom hela stan för att kunna köpa i biljettkontoret. Henke hade sina farhågor om detta skulle funka... Han hade lite rätt för vår voucher gällde inte som biljett, men vi fick åka med bussen till hållplatsen där biljettkontoret låg för att där lösa ut våra biljetter. När vi kom så långt var kön jättelång och vi såg framför oss hur vi skulle behöva stå där i evigheter. Men så blev det inte. På något egendomligt vis hade bussvärdinnan hållit koll på oss och tog med oss, förbi hela kön, till luckan och fixade våra biljetter. När det sen var dags att kliva ombord, den kön var lika lång, hade både busschauffören och värdinnan oss under uppsikt och lät oss gå förbi alla och kliva på först. Vi fattar inte riktigt hur det gick till, men det blev hur bra som helst och vi fick en tvåtimmars busstur förbi alla Buenos Aires mesta sevärdheter. De flesta ställena hade vi redan besökt till fots, men bussturen gav oss en utmärkt överblick. 

På eftermiddagen var Johanna och jag ute på shoppingrunda på Santa Fé. Det blev inte mycket shoppat, en kjol till mig, men desto mer prat. Två timmar orkade jag med, sen var jag helt matt av värmen. Dag att gå hem för att förbereda sig för kvällens grillfest hos Vero och Krille, Johannas och Henkes närmaste kompisar här. Dom bor bara tio minuters promenad från Bromans högst upp i ett hus med 13 våningar. Deras takterass är jättestor med en fantastisk utsikt över stan. Inte nog med att vi fick Vero, Krille och deras lille kille Calvin, fick vi också träffa Krilles föräldrar Irene och Heino som är här på ett månadslångt besök från Åmål  


Utsikten!



Grillen förbereds



På de översta bilderna tillreder Vero mate som vi sen Per och jag får smaka. Mate är  en ört som innehåller koffein, liknar te lite, men har mer smak av hö och är lite besk. Ganska gott ändå tyckte jag.

Alla festdeltagarna utom Calvin som sov och Vero som tog kortet.
I eftermiddag blir det en överraskning...

La Boca

Ännu en natt med åska och ösregn, men när det var dags att stiga upp hade regnet nästan upphört och vi kunde ge oss ut på vår förmiddagspromenad precis som planerat. Paraplyet var med denna gången. Eftersom vi är något morbida (mest Per) styrde vi kosan mot en jättlik kyrkogård(!) som inte ligger så jättelångt från oss.

Gravarna bildade kvarter med breda gator mellan så att besökare kan ta bilen ända fram. Per gick också ner i en av flera kryptor (bilden längst ner till höger). Jag stannade ovan jord.

Eftermiddagen var avsatt till att besöka La Boca, som sägs vara Buenos Aires själ. Dit kom italienska immigranter på 1870-talet för att arbeta i hamnen. Dom byggde enkla hus av material som blivit över i hamnen och målade husen med överbliven båtfärg. I La Boca ligger också den berömda fotbollsarenan där Argentinas mest älskade lag Boca Juniors spelar sina hemmamatcher.

Jag köper en liten akvarell med ett tangopar.

Regnet hängde i luften så vi åkte taxi hem (förresten åkte vi taxi dit också). Det är billigt att åka taxi i Bs As.
På kvällen åt vi middag på ett av Johannas och Henkes favorit matställen, Las Cabritas.

Klassiska argentinska rätter blev det. Per och jag åt en panerad schnitzel, som heter nåt speciellt som jag inte kommer ihåg, Johanna åt grillspett och Henke grillade revben. Man får så galet mycket mat, så det var helt omöjligt att äta upp allt. Gott var det i alla fall!   

Japanska trädgården

Planen för dagen var shoppinggatan Avenida Santa Fé och sen den japanska trädgården. Allt ligger inom gångavstånd från Avenida Dorrego där vi bor. Jag hade hittat en annan väg att ta sig till Plaza Italia och den skulle vi testa idag för att snabbt komma fram till Santa Fé. Vi gick och gick och kom slutligen fram till det som vi tror/är ganska säkra på är hästpoloarenan. Då hade vi korsat Santa Fé och var framme vid jättegatan Avenida da Libertador. Så det blev lite extra promenerande hit och dit innan vi var tillbaka där vi skulle... Men innan dess hann regnet komma, vi hade sett tydliga tecken på himlen, och det regnade ordentligt. vi fick lite skydd till slut under ett takutsprång och där stod vi säkert en kvart i väntan på bättre tider.

Och visst kom solen tillbaka och våra kläder torkade på ett ögonblick, eller något längre tid tog det kanske.

Santa Fé var återfunnet och vi travade fram och tillbaka utan att hitta några riktig roliga affärer, men vi var antagligen på fel del av gatan, den är jättelång. När vi kände oss tillräckligt torra gick vi in på Café Martinez och drack god Cappoccino. Styrkta av kaffet gick vi sen i rikting mot Japanska trädgården. Svårt att hitta i

detta jättestora grönområde.                          

Som tur var hade vi fått låna Venkes (Johannas och Henkes kompis som nyss varit här) mobil så jag kunde ringa till Bromans och fråga och vi var nära. Ett par hundra meter bara så var vi där och det var helt i vår smak. Himmel va fint!

När vi ändå var i närheten tänkte vi passa på att titta på Jardin Rosedal också, men där var tyvärr stängt så det får anstå till en annan dag. Det såg väldigt fint ut från utsidan.

Nu hade vi varit på gående fot i nästan fem timmar och det kändes i fötterna. Dags att gå hemåt alltså.

På vägen stannade vi vid Plaza Serrano och tog en öl och en rostad macka på Calevo på Plaza Serrano, som redan har hunnit bli ett favoritställe.

Hem och vila, skriva och läsa ett par timmar. Den här siesta kändes extra skön efter sex timmars gående. Henke och Johanna hade bjudit oss på middag kl 19.30 och 19.30 var vi på plats. Gazpacho med tillbehör till förrätt och den var så god. Premiär för oss och det ska vi absolut försöka göra när vi kommer hem. Somrig sallad av ruccola, basilika, lufttorkad skinka och parmesan till huvudrätt och så Broman´s special till efterrätt. Broman´s special (eller kanske är det Lars Kastås´special egentligen) består av parfait, i detta fallet citron i ett högt glas och så häller man på champagne. Perfekt avslutning på middagen. 

Gazpacho hos Bromans

 

Botaniska trädgården m.m.

Frukost på balkongen med nybakade baguetter (eller nåt liknande) och Pers pocherade ägg (vi hade inget margarin att steka i och det skulle ju vara lite extra eftersom det var söndag) var uppladdningen inför vårt första strövtåg i Bs As på egen hand. Henke hade markerat på kartan hur vi skulle gå för att komma till botaniska trädgården och det var lika lätt som det såg ut. Det var ganska folktomt på gatorna, antagligen sovmorgon för de flesta. En av alla fantastiska alléer, den här bestående av jakarandaträd som nästan blommat över men vi kan föreställa oss hur det sett ut och doftat för bara några veckor sedan.

Botaniska trädgården är en väldigt fin park med som vi vandrade runt i en ganska länge. Precis som hemma är ju högsommaren inte den bästa tiden om man vill titta på blommande växter. Det tidiga var överblommat och det sena hade inte kommit i gång ännu. Men vi fick absolut känslan av det där prunkande och vackra och vi fick se gigantiska magnolior (träd), vackra palmer och olika sorters fikusar. En avdelning hade bara olika kaktusar och flera av dom var helt enorma och blommade faktiskt. Dessutom fanns det vackra skulpturer, bl. a. en reproduktion av "varginnan med Romulus och Remus" som var skänkt av italienska staten till Buenos Aires i samband med att Argentina firade 100 år. Extra kul eftersom vi har sett originalet i Rom.  

Det var ungefär vad vi orkade med i att utforska denna söndag, så vi gick hemåt via en "Super Mercado" där vi handlade lite av varje för att kunna bjuda Bromans på fruktsallad innan poolmys på taket. Middag blev det senare på Campobravo på Honduras (en tvärgata till vår). Per åt flank steak med strips och jag åt wok. Vi avslutade dagen på balkongen med lite rött vin. Tanken var att det skulle bli espresso gjord i den fina espressomaskinen. Men eftersom vi är noviser i detta avseende fattade vi inte att vattnet förstås måste bli varmt innan man sätter i gång själva espressotillverkningen. Kaffet blev väldigt tunt och knappt ens ljummet. Nästa gång kommer det att bli perfekt!