Linbana, Monte och Tropical Gardens

Det var i dag det skulle hända, det som jag helt säkert aldrig någonsin skulle göra. Jag skulle åka linbana! Så fasansfullt obehagligt och så mycket som skulle kunna gå fel! Det var inte alls så att linbanan var det enda sättet att ta sig till byn Monte, som ligger några km norr om Funchal, där den tropiska trädgården ligger. Lokalbussarna går dit t.ex. Men samtidigt såg det ju så härligt ut att sväva fram ovanför hustaken och över ravinen. Och det var både vackert och härligt och jag behövde varken blunda eller hålla krampaktigt i Per, som för övrigt också åkte linbana för första gången. Resan tar ungefär en kvart och höjdskillnaden är 560 meter.

Mitt emot linbanestationen på toppen ligger den tropiska trädgården och exakt som allting annat på Madeira var den allt annat än plan. Backe upp och backe ner. Möjligen är vi lite tidigt ute tidsmässigt för det var inte jättemycket som blommade men ändå tillräckligt för att trädgården/parken skulle vara värd ett besök.

 Entréskylten

 Bakom mig står ett tusenårigt olivträd

 Australiensisk trädormbunke

 Bakom Per en utställning av skulpturer från Mosambique

 Utställning av mineraler och stenar (safirer, topas m.fl.)

 Och så orkidéer

Andra växter som vi såg var jättelika azaleor och här pratar vi verkligen träd. Se bara!

Camelior fanns det också. Även de var enorma och flera blommade rikligt. Här är några exempel.

Efter en promenad runt parken gick vi en liten tur i den lilla byn och såg bl.a. de för Madeira så kända
korgslädarna (Montesläde) som går från Monte ett par km ner mot Funchal. Slädarna styrs av två carreiros och vad vi kunde se gick det ordentligt snabbt. Inget för oss dock, någon måtta får det vara på äventyren...

Det börjar närma sig middagsdags och i kväll ska vi äta på Il Basilico, som ligger utmed strandpromenaden. Den har fått väldigt bra kritik på Tripadvisor och vår guide häromdagen rekommenderade den också.
I morgon är sista dagen här och vi hoppas på sol för planen är att ligga vid poolen och läsa.

Nunnornas dal

Vi blev hämtade av buss vid niotiden i morse och då hade vi hunnit äta ännu en av de överdådiga frukostarna som hotellet erbjuder. Jag lovar att man håller sig mätt nästan hela dan. Första stoppet var en utsiktsplats strax norr om Funchal och det förnäma med platsen, förutom att man hade hela stan och Atlanten vid sina fötter, var att här kunde man se Christiano Ronaldos födelseplats inklusive kyrkan där han blev döpt. Wow säger den fotbollstokige (inte vi dock).
Sedan fortsatte färden längs slingriga smala vägar mot Eira do Serrado som ligger på 1095 meters höjd över havet och där man ser rakt ner i Nunnornas dal. I dag finns det en förhållandevis ny väg och det finns en tunnel genom berget som gör att det går enklare och fortare att ta sig till Nunnornas dal. Men vi såg rester av den gamla vägen och hu va hemskt det hade varit att åka där! Utsikten var förstås bedövande och lite skrämmande. Efter att ha tittat på utsikten åkte vi genom tunneln till byn Curral das Freiras (Nunnornas dal) där vi fick smaka deras speciella kastanjelikör och kastanjekaka. Ganska gott. Vi fick också smaka andra likörer som var producerade i byn och det var väldigt sött alltihop.
Tillbaka till Funchal där vi besökte vinhuset Borges som tillverkar Madeiravin. Vi gick först en tur genom lagringsutrymmena med stora tunnor av madeira av olika årgångar plus ännu större tunnor (rymde drygt 20 000 liter) där vinet värmdes upp till 60 grader innan lagringen. Vinet lagras i minst tr år. De viner som vi fick provsmaka var lagrade i fem år.
Per och jag valde att stanna kvar i centrum efter utflykten och gick en runda på marknaden där det var massor av folk. Innan vi gick mot Lido och hotellet stannade vi på ett café och åt rostad ost-och skinkmacka och drack den lokala ölen Coral till.
Sedan dess har vi hunnit läsa lite, jag och bubbelpoolat lite, Per. Nu är vi precis hemkomna från Casa Italia där vi ätit suveränt god pasta carbonara. Lite för kallt för balkonghäng nu så vi håller oss inomhus.
I morgon ska vi ta linbanan upp till den tropiska trädgården och jag har redan fjärilar i magen av blotta tanken att åka linbana...men fobier är till för att övervinnas!

 I denna kyrkan döptes världen bäste fotbollsspelare, Christiano Ronaldo

 Nunnornas dal långt där nere

 Eira do Serrado, 1095 meter över havet

 Nunnornas dal 2

 Eira do Serrado 2

 Borges vinhus

 Madeiravin från 2011

 Den goda frukten Anoneira (Kirimoja på svenska)

 Marknaden från våning 2

 Afrikanskt tulpanträd

 Afrikanskt tulpanträd på nära håll.

Camara de Lobos

Sex km västerut från Funchal ligger den lilla fiskebyn Camara de Lobos. Det fina är att det går en strandpromenad nästan hela sträckan med milsvid utsikt över Atlanten. Planen för dagen var att promenera dit och tillbaka. Så blev det också. Visst vimsade vi bort oss lite när vi skulle upp till huvudvägen för att gå en bit där strandpromenaden gjorde ett "uppehåll" men det hör liksom till när vi är ute och går. Halvvägs stannade vi vid ett strandcafé och avnjöt elvaölen. Som tilltugg fick vi marinerade bönor som liknade bondbönor väldigt mycket och det kan ha varit det. I dag har det varit sol från en klarblå himmel och vi ser nu att den gett oss en lagom rödaktig färg. Härligt tycker jag! Tillbaka till Camara de Lobos. Fin by med massa fiskebåtar vid och på stranden och bananodling på terrasserna ovanför. Vi fikade vid ett av caféerna vi hamnen. Kolsvart kaffe och glass för mig och rostad macka för Per.
Efter denna långpromenad var det fint med ett par timmar vid poolen i solskenet. Nu har vi precis kommit tillbaka från middag på en kinarestaurang i närheten.
I morgon blir det en halvdagsutflykt till "Nunnornas dal" och provning av Madeiravin.

 På strandpromenaden mot Camara de Lobos

 Elvaöl

 Utsikt från promenaden

 Camara de Lobos hamn

 Pistage- och vaniljglass. Lägg också märke till mitt vackra halsband!

 Rostad skinkmacka

Torkad fisk av obestämd sort

12 km guidad levadavandring

Kl. 9 i morse blev vi hämtade av en minibuss från Madeira Explorers och chauffören/guiden Alvaro som skulle ta oss och tio andra turister på en levadavandring genom Lauri Silva-skogen. Så var det tänkt i alla fall. Men ju längre upp i bergen vi kom desto mer regnade det och när vi kom till starten för vandringen öste det ner och var så dimmigt att vi nästan inte såg någonting. Dessutom var det bara sex grader varmt. Bortsett från att det var allmänt otrevligt väder kunde det dessutom bli farligt att gå längs denna levada så Alvaro bestämde enväldigt att vi skulle ta oss ner några hundra meter mot sydost för att gå en annan levada i stället. Mycket bra beslut för det klarnade upp och slutade regna så när vi startade vår vandring var det helt OK väder. Ett par skurar var allt av regn vi fick känna av och det var ingenting mot hur det skulle varit om vi gått den ursprungliga turen.
En otroligt fin vandring fick vi. Totalt var vi 12 personer, norrmän, belgare, engelsmän och svenskar. Alvaro var en förträfflig guide och vi har verkligen lärt oss massor om maderiansk terassodling, levaderos och olika växter. Halvvägs stannade vi vid ett café och drack kaffe och åt vår medhavda picnic. Efter pausen kom vi till mimosadalen och även om mimosan doftar mest när solen skiner (och det gjorde den inte) fick vi i alla fall se träden blomma. Vi har avslutat dagen med pizza på en restaurang alldeles i närheten och det var otroligt gott! Här kommer några bilder från dagen,