Bilder från Bessheim dag 4

Hemma igen efter en alldeles förträfflig semestervecka som avslutades på Gunillabergs Säteri. Om detta besök berättar jag på 360 dagar trädgårdsskärlek. Här kommer i stället några avslutande bilder från tredje dagens vandring i Bessheim.

Bessheim i sammandrag

Vi hamnade i radioskugga i stugan i Bessheim, så min tänkta dagliga uppdatering av vad vi har haft för oss har fått anstå. Uppe på fjället var mottagningen perfekt, så ett och annat FB-inlägg har det i alla fall blivit. Här kommer mina dagliga noteringar.

Bessheim dag 1
Vi startade dagen med finfrukost på Spar Hotel Majorna. Finfrukosten avslutades med en amerikansk våffla med sylt och grädde. Helt onödigt men vansinnigt gott!
Klockan halv åtta var vi på väg och till att börja med var det väldigt tomt på vägarna, vilket väl inte var så konstigt i och för sig eftersom det var söndagsmorgon. Innan norska gränsen stannade vi och provianterade. Det gick snabbt för vi var nästan först i affären. Resten av resan gick utmärkt, förutom lite strul genom Oslo, när jag vägrade tro på fru GPS som hänvisade oss mot Drammen och dit skulle vi ju inte. Men vi skulle svängt ditåt i alla fall, så det har jag lärt mig nu, lita alltid på GPS:en! Efter Oslo regnade det från och till med lite solglimtar emellan. Vid fyratiden var vi framme vid Bessheim och här är precis lika vackert som vi minns från senaste gången vi var här och det tror jag var 2008.
Trots att det regnade lite kunde vi inte låta bli att gå en promenad uppför fjället. Det kändes som vi behövde röra oss lite efter en hel dag i bilen. Nu har vi ätit middag, wienerkorv, pulvermos och tomat. Gott var det ockå i all sin enkelhet. Morgondagens vandring är planlagd, så nu kan vi slå oss till ro med var sin bok och ett glas vin. Det enda trista, tycker jag, är att här är usel mobiltäckning, så jag kommer inte åt internet nånstans vad det verkar. Inte just nu i alla fall. Får försöka klara mig ändå.

Bessheim dag 2

När jag sitter här just nu, kl 19.26 och lyssnar på hur regnet skvalar utanför fönstret förefaller det nästan osaannolikt att vi har varit ute i nio timmar och haft strålande sol nästan hela tiden. Det kallar jag tur! Men nu tar vi det från början. Planen var att vi skulle gå till Besseggen, klättra ner och sen klättra upp igen och därefter gå till Gjendesheim och ta den nedre leden tillbaka till Bessheim. Lät som en strålande idé för då var vi inte beroende av båttider och jag (det är jag som går sakta) behövde inte känna mig stressad. Sagt och gjort, kl 8 gav vi oss iväg med Funbeat påkopplad så att vi skulle kunna se hur lång den här sträckan var och hur lång tid det tog. Förhoppningsvis även kunna se höjdskillnaden. Nu har jag inte kunna kolla hur det gick eftersom det är radioskugga i stugan. Uppe på fjället var det full täckning, så där gick det bra att både sms:a och facebooka. Att gå uppför fjället till korsingen mot Besseggen taar ca 1,5 timme. Ner mot Bessvattnet är det vansinnigt vackert och lätt att gå. Men sen kommer en ganska tråkig sträcka med massor av sten tills man kommer till uppfarten till Besseggen. Precis där vägen upp börjar ligger snö och där stannade vi och åt en kexchoklad för att styrka oss ordentligt. Vi visste ju vad som skulle komma. Och vi gick och vi gick och vi gick. När vi kom upp till toppen innan det var dags att börja gå neråt hade vi gått i över tre timmar och då var det en bra bit kvar till platsen där själva eggen börjar. Vid toppröset fikade vi. "Stektäggmackor" och kaffe. Sen gick vi nästan en timme till innan vi var framme vid den fantastiska platsen där man ser både Bessvattnet och Gjende med bara Besseggen emellan. Då hade vi gått nästan en mil. Och det fick räcka med det. När vi insåg att det skulle ta minst två timmar till att ta sig fram och tillbaka över eggen för det vaar rejält långt plus att vi hade en mil ytterligare innan vi var hemma igen insåg vi vår begränsning för vi var faktiskt lite trötta redan. Det viktigaste var att vi fick se sjöarna igen tycker jag och de snöklädda bergen i bakgrunden. Så vi vände helt enkelt och gick den långa vägen tillbaka till toppen, som ligger drygt 1700 meter över havet. När vi startar från Bessheim är vi på ca 1100 meters höjd. Sen var det ju bara det att vi skulle ta oss nästan ända ner till Gjendesheim innan vi kunde ta av tillbaka till Bessheim igen. Detta var för att vi skulle slippa gå samma väg tillbaka. Först är stigen jämn och fin en bra bit och det är jättelätt att gå. Men när själva nedstigningen börjar börjar också svårigheterna. Tur att vi hade stavarna. Jag fasade för ett särskilt ställe där jag nästan fastnade förra gången vi var här eftersom jag inte vågade gå vare sig framåt eller bakåt. Hade inte en vänlig man med stav kommit till min räddning vet jag inte vad som hade hänt. Innan vi kom så långt råkade vi ut för en incident på ett annat läskigt ställe. Smalt och brant och halt och ett stup utanför. Per gick före mig och halkade plötsligt och kasade en bit innan han lyckades få tag på klippkanten och återfå balansen. Jag skrek! Per lyckade ta sig ner till fast mark och sen skulle jag försöka ta mig ner på samma ställe. Jag kasade ner på rumpan på nåt vis som jag inte minns eftersom jag var så rädd. Nu väldigt glad att vi sitter här alldeles oskadda kan jag säga. Efter det tog vi det extremt försiktigt! När vi en stund senare (en timme eller så) till mitt skräckställe hade dom faktiskt fäst en kedja i berget som man kunde hålla sig i när man kasade ner för branten. Det hjälpte lite men var jätteläskigt ändå tyckte jag. Men det som var komiskt i sammanhanget var att samtidigt som vi kämpade för att ta oss ner kom det ungdomar som struntade helt i kedjan och nästan sprang på lätta fötter nerför. Måste vara åldern och stelheten och fegheten/försiktigheten. Efter detta gick stigen fortfarande brant neråt men det var betydligt enklare att gå. Så äntligen kom vi fram till stigen som skulle leda oss till Besshiem och när vi traskat den en bit var vi bara tvungna att ha lite mat i oss. Per lagade till vårt frystorkade på spritköket kompletterat med ett paket nudlar. Smakade himmelskt. Vid det här laget hade vi gått 18,67 km på 7,37 timmar och batteriet var nästan slut i telefonen. Vi visste att det var ca 2 km kvar och dom tog 35 minuter att gå. Nu var vi nästan nere på släta marken. Hemma i stugan kändes det supergott med en kall öl och att få av sig kängorna. Vi kommer antagligen att ha en rejäl träningsvärk i morgon så vi får se vad vi tar oss för då. Nu ska vi gå bort till hotellbyggnaden och kolla hur morgondagens väder ska bli. Blir det uppehållsväder blir det med säkerhet någon form av vandring. Vi hörs!

Bessheim dag 3
För den 7 augusti hade meterologerna spått regn och rusk, men även om det regnade lite smått i morse blev dagen alldeles utmärkt såväl vädermässigt som i övrigt. Planen var att om vädret var OK skulle vi gå härifrån till Gjendesheim och därefter gå den nedre vägen mot Memurubu och vända halvvägs ungefär. Så blev det också. Vi var ganska stela i benen när vi gav oss iväg, men det lättade efter ett tag och det kändes bra igen. Den här promenaden är inte alls lika ansträngande som gårdagens för det hade vi knappast klarat så här dagen efter. Bitvis var sträckan Gjendesheim mot Memurubu tillräckligt jobbig för det går ganska mycket uppför bitvis och stigen är emellanåt väldigt smal med stup alldeles intill. Eftersom det dessutom hade regnat ganska mycket under natten och morgonen var det halt också. Men allt gick bra. Vi fikade ganska högt upp på sluttingen med fantastisk utsikt över sjön Gjende och snöklädda berg på andra sidan sjön. Längs hela stigen växte massor av blommor, både sådan vi kände igen hemifrån och andra helt okända för oss. Turen tog 6 timmar och 35 minuter och vi gick totalt 17,5 km. Det var grymt skönt att få av sig kängorna idag också och ta en öl och sen en dusch innan vi lagade middag. Igår var det tortilini och idag en favorit i repris, wienerkorv och potatismos. Både igår och idag kompletterat med förrätt bestående av varm macka. Eftersom jag var lite vårdslös med vår termos igår, jag släppte ryggsäcken på golvet när vi kom hem, så glaset gick sönder fick vi vara utan kaffe under dagens vandring. Det smakade extra gott nyss kan jag tala om, särskilt med en chokladbit till.
Jag har också varit borta i hotellbyggnaden och kollat vädret för i morgon och det ska bli växlade molnighet och uppehåll hela dagen. Härligt! Det innebär att vi kan fullfölja planen med en vandring bort till Russvattnet. Även om promenaden uppför fjället är ganska jobbig är det slät mark en lång bit innan man går ner mot sjön. Det kommer att bli perfekt för våra trötta ben!

Bessheim dag 4
Det var en kall morgon med sol och en lite bitande vind när vi började klättringen uppför fjället vid nio i morse. Benen var stela och en del små skavanker på fötterna gjorde sig påminda. Vi hade på oss tre lager tröjor och jag är väldigt glad att jag kom ihåg vantarna. Vinden låg mot oss i stort sett hela vägen och det var helt naturligt kallast när vi var på platån högst upp. På nervägen blev det bättre och snart kunde vi skymta hängbron och de små stugorna nere vid Russvattnet. Nere vi stugorna, det tog oss nästan tre timmar att komma dit, hittade Per en termometer som visade 10 grader. Lite vind på det så förstår var och en att det var ganska kyligt. Här smakade det fint med äggmackor och te och sen var det på betydligt piggare fötter vi började återvandringen. Den tog lite kortare tid och vi var tillbaka vid stugan vid kvart i tre. Nu var mina fotknölar helt ömma och himmel vad det var skönt att få av sig kängorna. Per gick i vanliga "joggingskor" eftersom han råkade ut för samma sak som jag vid måndagens promenad. Nu är kängorna inpackade i bilen! Vid stugan var det varmt och soligt så vi drack en öl och åt lite jordnötter vid trädgårdsbordet. Middag har vi också ätit, ytterligare en frystorkad snabbrätt som smakade utmärkt. Dags att packa ihop våra pinaler för i morgon drar vi söderut mot Sverige och Jönköping där vi bokat övernattning. Vi satsar på att vara i väg vid sju för vi har en lång resa framför oss.
Bilderna från dag fyra är kvar i kameran och kameran ligger i bilen, så de bilderna får vi publicera i morgon i stället.

Tasmanienbesöket

Oj, det var så länge sedan jag var här och skrev så jag har nästan glömt bort hur det ser ut. Nu är i alla fall meningen att jag ska skriva lite om vår Norgeresa och till att börja med tänkte jag mig att lägga ut lite bilder från vårt Tasmanienbesök. Vi började med en välkomstfest som vi dessvärre inte har en enda bild från eftersom Linda stod för fotograferandet och vi missade att be henne lägga över bilderna till oss innan de åkte idag på eftermiddagen. Det får bli bilder från detta evenemang senare. Här kommer i vart fall en blandad kompott av bilder från deras vistelse här.

Eastmanbröderna prövar lyckan på Ronnebyåns vatten. Paddling från Korrö till Karlsnäsgården.

Per och jag passar barnen när föräldrarna åker till stan för restaurangbesök på egen hand. Popcorn och Tom&Jerry funkar bra...hihi.

Många små skor!

Sötaste Dino har lite ont i örat men är ändå glad när mamma är på tjejmiddag. Pelle är snäll storebror!

Alla kusinerna på samma plats vid samma tid och alldeles sams. Tack för det Tom & Jerry!

Luringen Dino får avsluta dagens bloggande.

Ny webbadress

Välkommen till "360 dagar trädgårdskärlek"!

360 dagar trädgårdskärlek

Först tänkte jag att vår blivande trädgårdsblogg skulle heta "365 dagar trädgårdskärlek", men insåg vid närmare eftertanke att det nog var att ta i. Åtminstone 5 dagar om året önskar vi alldeles säkert att vi bodde i en lägenhet i stan. Utan balkong. Men alla dom andra dagarna är det absolut trädgårdskärlek och i detta forum tänker vi visa vad vi menar med det.
Återkommer inom kort med ny webbadress.

Tröttnat

Jag har tröttnat på att blogga efter snart sex år med mer eller mindre regelbundet skrivande här. Men jag fick alldeles nyligen veta att det beror på att det inte är modernt längre(!) och jag vill så klart vara modern (detta smått föråldrade uttryck). Eftersom senaste trenden (mer tidsenligt uttryck) är att blogga om trädgård är det förstås det jag (vi=Per också eftersom han är det verkliga trädgårdsproffset) ska göra framöver. Denna blogg ska alltså förklaras vilande och bara plockas fram i resesammanhang. För visst är det kul att skriva resedagbok och lägga upp bilder, inte minst för oss själva. Minnet kan ju behöva en uppfräschningen emellanåt dessutom. Som avslutning på denna era av vardags/festbloggande kommer här lite bilder från innevarande påskhelg.

Årets fölunge och i bakgrunden hennes mamma Atena.

León och tia Johanna

Fantastisk utsikt över Kalmar sund från Stinas och Bos köksfönster.

Ao Nang dag 14

Hej då Thailand! Med ett visst mått av vemod säger vi nu tack till Ao Nang för en härlig semester. Vi kunde verkligen inte haft det bättre. I morgon är det dags att vända hemåt.
Vilken tur att vi tillbringade sista dagen på Railay Beach för vi upptäckte nämligen en massa saker som vi inte såg förra gången vi var där. Nämligen vägen till Railay East, apor, bergsklättrare och mangroveträd. Vi fick en fin promenad genom frodig grönska och en spännande strandpromenad.
Sammanfattnning av Ao Nang.
Boende: Det lyxigaste vi bott på vad jag kan minnas. Stort fint rum med balkong mot havet och med poolen rakt nedanför. Badrockar och badskor (som vi aldrig använde) och poolhanddukar som vi kunde byta hur många gånger som helst.
Frukost: På den frukostbuffén saknades inget! Full pott!
Bästa strand: På Railay Beach fanns mycket att upptäcka och stranden var jättefin. Sen hittade vi en strand på promenadavstånd från Srisuksant. Den låg alldeles i närheten av hamnen och där var vi flera gånger.
Restauranger: Favorit  blev A-One tio minuters promenad från hotellet. Men det finns fler som vi gillade. Vi har ju för övrigt bara ätit thaimat och har ingen erfarenhet av andra kök.
Butiker: Sedvanligt utbud av kläder, badgrejer, smycken m.m. Många apotek, minimarkets och gott om bankomater.
Bemötande: Fantastiskt bemötande överallt. De enda som gav sig till känna var skräddarna. men det räckte bra att ignorera dem så fick man vara i fred.
Prisläge: Billigt!
Jag funderar på vad som inte var bra, men kan faktiskt inte komma på nåt. Det skulle i så fall vara myggen som envisades med att dyka upp på kvällarna för att sticka oss. Otrevligt, men det var inte värre än att lite Tigerbalsam satte stopp för dom.
Nu njuter vi en sista gång av den ljumma värmen på balkongen. Halv åtta i morgon bitti kommer bussen.

Ao Nang dag 13

Näst sista kvällen på balkongen och vi är ganska trötta efter en heldagsutflykt i Fritidsresors regi. Utflykten kallades Krabis tre pärlor, men kanske inte helt och hållet var i vår smak när det kom till kritan. Första stoppet, Tigertemplet, var dock en pärla. Templet ligger i en grotta och har fått namnet tigertemplet för att två droppstensformationer i grottan liknar tigertassar. Från templet går en trappa upp till toppen av ett brant berg där det står en jättestor buddhastaty. Dit upp är det 1237 trappsteg och det var ingen av oss som försökte oss på att klättra hela vägen. Vi gick en annan trappa, 160 steg, och det var alldeles tillräckligt i värmen.

Högst upp till höger kan man skymta nåt vitt och där är statyn.

I templet blev vi välsignade av en munk som stänkte heligt vatten på oss och gav oss var sitt flätat armband. Tjejerna fick armbanden nästan kastade i handen eftersom munkarna inte får vidröra en kvinna. Nar vi väl hade armbandet i handen fick vi gå till en kvinnlig "munk" som knöt armbandet runt handleden på oss. Jättefint lite rostbrunt (ungeför som munkarnas skynken) och för att bringa lycka i livet ska armbandet sitta kvar tills det ramlar av av sig själv.

Inga skor i templet. Här tar Per på sig sina efter besöket.

En av tigertassarna.

Till tempelbesöket hörde också en kort djungelvandring, först upp 160 trappsteg och sen ner 80 steg för att komma till stigen. där stöttevi på detta kollossala hardwoodträd.

Nästa begivenhet var de heta källorna i Klong Thom. Heta källor i Thailand, nja det låter ju inte direkt lockande, men lite spännande ändå eftersom ett 20 minuters bad garanterade 10 års föryngring (haha). Jag höll inte ut så länge och inte Per heller. Det kryllade av folk på liten yta och det var svårt både att ta sig i och upp. Så nej, det var ingen höjdare, men ändå lite kul att ha sett dom.

Och Per blir bara yngre och yngre...

Lunchdags var det efter detta och lunchen var jättegod och förstås väldigt typiskt thailändsk. Bara en liten bit från restaurangen låg den sista pärlan nämligen Crystal Lagoon. Det var en naturlig "pool" mitt i djungeln som gjorts till turistattraktion. Detta vatten påstods vara väldigt mineralrikt (ungefär som Blå lagunen på Island eller Coca Cola-sjön i Brasilien) och det kryllade av folk även här, mest japaner. Utrymmet var lite bättre och jag simmade faktiskt runt en stund när jag väl tagit mig i. Klipporna runt lagunen var nämligen såphala och när jag skulle gå upp fick jag ta hjälp av först Per och sen av den lokala guide Poh. Hon hade varit med förr det märktes.

Per hoppade inte i alls. Det var i alla fall en mysig promenad från parkeringen till lagunen. Sträckan tog 20 minuter att gå och gick genom riktig urskog. I närheten fanns också en gummiplantage. Det finns för övrigt fullt av gummiplantager i Krabiområdet. Vi kunde titta närmare på träden, skårorna i barken och skålarna som tar till vara saven som sedan förvandlas till "gummimattor".

"Gummimattor" på tork

Ja, det var väl det hela. Nej förresten, under hemresan som tog en och en halv timme hade vi frågesport. Tio frågor om Thailand och delvis om saker som guiderna berättat om under resan. Per och jag vann! Priset var ett paket med rökelsepinnar från templet, så nu ska vi skapa buddistisk tempelkänsla när vi kommer hem.
Vi badade i poolen när vi kom hem och det var faktiskt härligare än både heta källor och kristallagun om vi ska va riktigt ärliga. Gul resp. röd currygryta har avnjutit till middag och nu sitter vi som redan nämnts på balkongen med var sin drink. I morgon blir det återbesök på Railey Beach för där är det så fint.

Ao Nang dag 11

Precis hemkomna från kvällens middag på en ganska närbelägen restaurang. Tanken var en annan men eftersom det regnade rejält kunde vi inte gå så långt. Det är klart att vi kunde i och för sig, men vi hade blivit ganska blöta trots det medhavda paraplyet. Det thailändska köket är verkligen suveränt och vi har på elva dagar inte ätit nånting annat. En sak dock som thailändarna uppenbarligen tycker är mindre viktigt är att gästerna får sin mat samtidigt. Det händer allt som oftast när man beställer olika rätter att, som i kväll, jag får mat först och en halvtimme senare får Per sin. Det var i och för sig extremt och krävde tre påstötningar. Lite irriterande med svenska mått mätt. Men som sagt det händer inte varje gång och inte överallt. Nog om detta.

I morse tog vi longtailbåt till Railey Beach, som ligger längs med Ao Nang-kusten men det går bara att ta sig dit med båt. Det ligger en massa berg i vägen. Jättefin strand och där stannade vi hela dan.

Nu får det räcka för idag. Regnet har upphört och vi tittar (och lyssnar) på något försenade kinesiska nyårsfyrverkerier. Om jag har nåt nytt att rapportera om i morgon kväll återkommer jag då.

Ao Nang dag 9

Precis som planerat begav vi oss vid tiotiden i förmiddags med longtailbåt till Chicken island, ca en halvtimmes färd från Ao Nang. Innan dess hade vi återupptagit den goda vanan att träna. Jag joggade längs stranpromenaden och Per var på gymmet och cyklade och styrketränade. Hans hälsena är förresten mycket bättre nu, men någon mer jogging blir det inte så länge vi är här. Åter till dagens resa.

Jag fattar inte varför en del bilder blir så konstiga. Kan det vara klimatet... bilderna jag försöker lägga upp blir bara halva eller knappt det. Nu skriver jag lite får vi se om maskineriet bättrar sig. Annars får jag komplettera med bilder senare. Sådana här kalkstensklippor finns det fullt av längs kusten. Chicken island är en av dom. Vi blev minst sagt förvånade när vi vadade i land för det var inte mycket till strand så tidigt på förmiddagen, men desto fler människor. Vi lyckades hitta en fin plats i skuggan under ett par träd eftersom vi tillhörde dom som anlände först.

Emellertid ändrade sig vattenförhållandena ganska snabbt och när vattnet drog sig tillbaka blev det gott om plats för alla. De flesta var intresserade av att snorkla för vattnet var kristallklart och det fanns gott om fiskar för botten bestod delvis av ett korallrev. Här tillbringade vi dagen med att bada, sola och läsa (vi går nästan aldrig nånstans utan att ha böckerna med oss). Per snorklade lite också.

När båten kom och hämtade oss klockan fyra var vattnet så lågt att vi fick gå en bra bit i det grunda vattnet för att komma ut till den. Sundet mellan chicken island och den närmaste ön Tub island var  helt torrlagt, så det var barra att promenera över dit. Per gick dit en gång utan mig och då fick han se apor (som visst var rätt närgångna).
Vi badade lite i poolen när vi kom "hem" och drack var sin Chang vid poolkanten. Efter dusch och ombyte letade vi rätt på Fritidsresors servicecenter och bokade en utflykt till på fredag, Krabis tre pärlor. Tempel, källor och lagun ska vi uppleva.

Nu sitter vi mätta och belåtna på balkongen och rekapitulerar dagens upplevelser. I morgon blir det nåt annat.