Kort rapport från dagen

Jag börjar med att säga god morgon från vår tidiga promenad längs strandpromenaden. Vi går och lägger oss tidigt och stiger upp tidigt. När bilden togs är klockan strax efter sju och solen börjar så sakta stiga upp. Dagen har varit väldigt varm och solig. Ett par timmar vid poolen och sen tog vi dagens andra promenad längs stranden i sanden. Lite jobbigare men skönt med lite mer vind för termometern visade 27 grader när vi vände ”hemåt”. 

Kvällens middag intogs på Restaurante la Isla som ligger på huvudgatan i Jandia inte långt från hotellet.  Enkel men god mat. 

Per propsade på att jag skulle slå mig ner i denna ovanliga fåtölj i hotellets poolträdgård och så fick det bli. 😇🌞😊


I gengäld fick Per posera framför poolen💕



Nu tar vi kväll och återkommer i morgon vid ungefär samma tid. 

Vi utforskar Jandia lite

Efter en god natts sömn var vi vid sjutiden redo att börja utforskningen av Fuerteventuras sydkust eller åtminstone en liten del av den. Morgonpromenad västerut mot den lilla fiskebyn Morro Jable som ligger två kilometer från hotellet. fin strandpromenad hela vägen. Lite mulen morgon men ändå 18 grader varmt (jag hade som vanligt tagit på mig för mycket). 

Drygt fyra kilometer blev promenaden och sen var det dags för utforskning av frukostmatsalen och dess innehåll. Riktigt bra med så mycket att välja på. Jag ska ta några bilder därifrån senare. Mätta och nöjda blev vi. Molnen skingrades ganska fort och vi bestämde oss för att fortsätta dagen med poolhäng.

 Det blev ytterligare en promenad på eftermiddagen med tillhörande glas vin på en strandbar. Vi har också hunnit med att utforska gymmet och spaanläggningen på hotellet och allt får godkänt. Bilder därifrån kommer en annan dag. Var dock tvungen att fota blomsterarrangemanget i receptionen. Så fint!

Nu laddar vi för bröllopsdagsfirande på någon av restaurangerna i Morro Jable. Tror bestämt att jag återkommer om det.

Faro de Jandia

Efter en ganska tröttande flygresa (nedsuttna stolar) var vi efter fem timmar framme på Fuerteventuras flygplats som ligger strax söder om huvudstaden Puerto del Rosario. Här har vi ju varit många gånger men det var första gången vi skulle åka till ett annat ställe än Playitas. I dag skulle vi ta oss ner till Fuerteventuras sydspets och Jandia och det var en bussresa på en 1 tim

och 40 minuter. 

Väl framme blev vi ändå glatt överraskade för hotellet såg jättefint ut. Lite strul vid incheckningen ledde till en gratis GT i baren innan vi till slut fick tillträde till vårt rum.

Utsikt från baren.

GT

Vi var väldigt hungriga så här dags. Klockan började närma sig 18, så vi slog oss ner på första bästa restaurang och åt var sin pizza som om vi aldrig sett mat förut. Smakade hur bra som helst.

Nu ska vi krypa ner och jag är övertygad om att vi kommer att sova som små grisar. I morgon är vi redo för att utforska den här platsen och sen återkommer jag här med rapport.
GOD NATT!

Kastrup

Då var det dags. Om 50 minuter går planet till Fuerteventura och vi ser väldigt mycket fram emot en vecka med värme och vila. Resan startade i går eftermiddag när vi tog tåget till Kastrup. Har bott på favorithotellet Quality Airport Hotel Dan och i morse hade vi så gott om tid att vi till och med hann äta frukost. Nu väntar vi alltså på att komma iväg. Jag ska verkligen försöka uppdatera här flera gånger under veckan. Ta det som ett löfte😊. 

Playitas dag 1 (igen)

Så himla glada vi är att vara här igen! Det perfekta stället att va på för oss. Njuter hela tiden. Vi fick direkt sällskap av två katter som dök upp på vår altan. Herr och fru kolsvart.

 Vacker hibiskus alldeles i hörnet på altanen och en ståtlig kaktus.

 Efter solhälsning och joggingpass gick Per till gymmet och jag deltog (med viss tvekan) i ett pass som hette "Afro dance". Det visade sig vara hur kul som helst!

 Lite mulet och regn idag men vi stannade ändå en stund vid poolen innan dagens verkliga utmaning, spinningpasset, som var grymt jobbigt. Benen ville inte bära när vi gick därifrån.

Trött spinnare 1

Trött spinnare 2

Kattkompis som gillar min yogamatta.

Och så han som snart kommer att hamna på väggen...Playitas hall of fame.
Nu har vi presterat nog för i dag och förbereder oss för en minst lika intensiv morgondag.

Dags igen...

...att styra kosan mot vårt absoluta favoritresmål, Playitas Sport Resort!
I år känns det dessutom extra behövligt med lite sol och värme efter den regniga och svala svenska sommaren.
Morgonens promenad i duggregn där man bara vagt kan skymta Möcklösundsbron i regndimman.


Fin lönn i höstskrud på vägen hem.
Vi har förberett oss väl inför två veckors intensiv träning tycker vi. Sommarens utmaning t.ex. har varit 100 biceps curls om dagen. Grymt resultat för Per, kolla bara. Visst går det att bygga muskler även om man är lite äldre.

Inte lika lysande resultat för mig men lite, lite starkare har jag blivit även om det inte direkt syns. jag har återupptagit mina yogaövningar (Yoga for beginners) och så följer jag två program i appen Mized. Jätteroligt!

Downfacing dog. Inte hela foten i mattan ännu men det ska gå så småningom.

Långt kvar till min första pull up och jag betvivlar att jag nånsin kommer att klara det. Här gör jag ett försök hemma hos Pia efter två glas vin och en Mojito. Inte den optimala uppladdningen men jag fick i alla fall ivriga hejarop från damerna. Pia försökte verkligen lyfta mig som tydligt syns på bilden.

 Det ena programmet jag följer heter "Lär dig göra chins/pull ups" och det andra heter "Styrkecirkel med olika huvudövningar". På bilden nedan som Per tog på gymmet i fredags är huvudövningen skivstångsrodd.

 Dessa övningar ska vi fortsätta med på Playitas + att vi ska gå på spinning, andra pass och springa lite. Kommer att bli hur kul som helst.
Om en timme åker vi mot Köpenhamn och i morgon bitti flyger vi till Fuerteventura. Återkommer då!

Lite blandat från sista delen av vår Tasmanienvistelse 2017 (3-11 februari)

Vår buss till Launceston skulle inte gå förrän kl. 15 så vi hade gott om tid att se oss omkring lite mer i Hobart. Den kända marknaden "Salamanca market" är bara öppen på lördagar så den missade vi, men det fanns många små butiker och gallerier i omgivningarna (hamnkvarteren) som var öppna. I en av dem hittade vi den där lilla extrapresenten till Dino, en burk med förstoringsglas (bug viewer) där han kan studera alla insekter han fångar.

Några bilder från Hobart.

Hummertinor fanns det gott om på fiskebåtarna i hamnen.

Här står Per på det lilla "torget" som omges av butiker och gallerier i närheten av Hobarts hamn. Nånstans där bakom köpte vi bug viewern.

Alla firar inte Australia day!

Mer från utsidan av museet.

Vi drack ingen whisky men väl var sin ale i solen utanför Lark destillery.

 Lite strul med förseningar hade vi på bussresan hem. Vi fick till och med hoppa av i Campbell Town och vänta på en annan buss eftersom den vi satt på måste passa färjan i Devenport. Förseningen berodde på omfattande vägarbeten. Det ska bli motorväg mellan Hobart och Launceston. Lisa och barnen fick vänta jättelänge på oss men det verkade nöjda eftersom de fått glass som kompensation för väntande. Dessutom, och det hade inget med vår försening att göra, var alla fyra nyklippta av Donna  (Lisas kompis som har frisersalong i Launceston).

Och då var den till sist här den 4 februari som Dino sett så mycket fram emot, själva födelsedagen! Lisa var uppe sent kvällen innan och förberedde med paket, målad duk och girlanger i taket (bara fiskar). Dinos stora passion är fiske och fiskar. T.ex. så ritar han bara fiskar alltid och hela tiden. Vi har ett par fina glittriga fiskteckningar med oss hem.

Presentöppningen har börjat

Visst ser han glad ut!

Alla är engagerade.

Jag tror att han blev nöjd med snorkelset, kastspö, drag, pilbåge m.m.
På eftermiddagen drog hela Eastmanfamiljen i väg till ett annat födelsedagskalas. En vän till Lisa och Jesse fyller samma dag som Dino och eftersom festen skulle hållas i en park och det skulle komma fler barn dit tyckte förstås alla att det skulle bli kul. Men innan dess dök det upp några andra kompisar och dom ville bada i dammen. För att göra det lite häftigare körde Jesse fram liften och vips hade han skapat ett hopptorn på cirka 7-8 meter. Inga barn hoppade men tyckte det var kul ändå att hänga i repet som var fäst i liften och därifrån slänga sig i vattnet.

Pixie paddlar i dammen.

När hon tröttnat på det spelade hon lite gitarr...

...och sen fick hon håret fixat till kvällens fest.

Några sving i "lianen" hann hon också med innan familjen gav sig i väg.

Per och jag fick en lugn eftermiddag och kväll. Tog en promenad och...

...drack vin och läste vid husväggen.

Återstående dagar var vi mest "hemma" även om vi gjorde några utflykter då och då. Getterna var lösa på området hela dagarna och stängdes bara in i sin hage på natten. Två modergetter och tre killingar. Väldigt sällskapliga, för att inte säga påträngande i vissa lägen gjorde att vi ofta fick jaga bort dem från altanen och från andra ställen i närheten av huset. Så här efteråt kan det förvåna mig lite att de inte har blivit ormbitna.

Två av killingarna som undrar om Per möjligen har något ätbart att bjuda på-

Max är familjens dansare. Han har redan gått tre terminer på "Contemporary dance" (modern dans) och nu skulle detta kompletteras med hip hop. Vi fick vara med på terminens första lektion.

 Efter dansen gick vi på restaurang vid hamnen i Launceston och åt jättegott!

 Dagen efter dansen besökte vi först vingården Pipers Brook vineyard, som tillhör de största i Tasmanien. Väldigt tjusig och med oändliga odlingar åt alla håll man kunde se.

Här är Lisa och Max utanför entrén.

Per och Max med massa vinstockar bakom sig.

 Efter det åkte vi vidare till Bridport en av nordöstra Tasmaniens främsta sommarstäder. Milslång strand, campingplatser alldeles intill havet och små butiker och caféer vid den enda (?)gatan.

Utsikt från strandpromenaden.

 Barnbougle Lost Farm ligger några kilometer från centrum och där hade Lisa bokat bord till oss för att äta lunch. Restaurangen ligger vid en golfbana och var väldigt flott. Jättegod mat och utsikten, som kan skymtas i bakgrunden, var fantastisk.

Dan var inte slut efter detta utan nu drog vi vidare till Scottsdale och Forrester road. Alltså till Kim och Peter som vi inte träffat ännu. Även Ben var där och hälsade på. Stora förändringar sedan vi var där senast både vad gäller byggen och i trädgården. Kim har helt snöat in på suckulenter av alla de slag och jag kan inte ens gissa hur många olika sorter hon har. Om jag säger att jag/vi fick mellan 25 och 30 olika sorter med oss hem så kanske ni förstår.

Per, Pete och Ben på altanen under den enorma vinstocken.

Lisa, Jesse och Kim under samma vinstock.

Det blev middag också på kvällen.

Väldigt trevlig och innehållsrik dag denna, får jag lov att säga. Och inte en enda orm i sikte trots att Kim sa att de sett flera stycken de senaste dagarna.
Dagen efter var vi bara hemma. Lisa, Per och jag gick ner till stora vägen, en sträcka på 4,5 km. Nästan bara nerför, sammanlagt 296 höjdmeter. Som var och en förstår ska man ju ta sig upp också. Per och jag hade gått promenaden ett par gånger tidigare och i ett svagt ögonblick sa jag att "en gång ska jag springa uppför". Jag bestämde mig för att försöka och jag kan säga att det gick inget vidare. Tror knappt att jag orkade halva backen. Fy va jobbigt!

Redan genomsvett och andfådd och jag hade inte kommit långt alls.

Lisa föreslog i början på vårt besök att vi skulle göra kroppkakor någon dag och en av de sista dagarna vi var där blev det av. Som att det inte räckte med oss åtta hade Lisa även bjudit in sin svenska kompis Bella och hennes man Tim och son plus frisör-Donna och hennes dotter. Vi insåg att vi skulle behöva komplettera måltiden med nåt ytterligare så det blev en långpanna med lufsa också. Oj vad vi skalade och rev potatis den dan! Uppskattat blev det och det var kul.
Dagen innan vi skulle åka hem gjorde vi en utflykt till närbelägna Lilydale falls. Ett väldigt fint vattenfall med tillhörande vandringsled.

På sin 70-årsdag fick Per den fina vandringsstav som Max tillverkat. Under en av de regniga dagarna i början på vårt besök virkade Dino ett ca 20 meter långt snöre/band som han sen tålmodigt satt och virade tätt runt käppen. Imponerande! Tyvärr var käppen för stor att ta med hem.

Gammal man med käpp.

Så var det dags att ge sig hemåt. Cath kom och hämtade Lisa, mig och Per för att köra oss till flygplatsen. Cath och Lisa skulle sen fortsätta till Hobart för att gå på en konsert.
Lite sorgligt förstås så vi grät en skvätt innan det var dags att gå ombord. Precis som på hitvägen åkte vi via Bangkok direkt till Köpenhamn. Väldigt skönt att slippa omvägen över London.
Sista bilden får bli fika på Starbucks i Bangkok medan vi väntar på nästa flight.