När man sitter på ett tåg i 24 timmar finns det gott om tid att skriva, så här kommer den, berättelsen om vår Romresa. Emellanåt dyker det upp noteringar som jag kallat för "just nu" och det är sånt som hände under tiden jag skrev.
Just nu: Vi väntar på att tåget från Bologna till München ska avgå. Avgång kl 11.55 och framme i München kl 18.29. Så här långt med tåg kan jag inte minnas att jag åkt på dagtid (inte Per heller tror jag). Det ska bli riktigt spännande!
Vår Rom-resa började precis så som vanliga, helt normala semesterresor brukar. Tåget till Kastrup och därifrån med SAS till Leonardo da Vinci-flygplatsen (Fiumicino i vardagligt tal) i Rom, en resa på drygt två timmar. Direkttåget till Rom (Termini-stationen) hittade vi också ganska omgående och efter en halvtimme var vi framme. Sen, ska det erkännas, hade vi en del problem att hitta till hotel Zara, där vi skulle bo. Men med hjälp av karta ooch genom att fråga vid ett par tillfällen hittade vi "via Nationale" och till slut också tvärgatan "via della Quattro Fontane" och hotel Zara. Klockan var då ca halv nio. Efter uppackning och en liten whisky gav vi oss ut på stan för att hitta ett matställe. Vi var ganska hungriga vid det här laget och pizza hade vi bestämt att det skulle bli, vad annars! Eftersom det hade börjat småregna stannade vi vid första bästa ristorante/pizzeria. Detta visade sig vara ett bra val, både med tanke på att maten var god och att det strax efter det att vi steg in på restaurangen började regna våldsamt samtidigt som åskan gick. Både Per och jag åt pizza Diavola (salami och chili) och den var stark och god. Till pizzan drack vi en kanna (½ liter) av husets röda och det smakade också utmärkt. Sen hem och i säng för nu var vi trötta.
Just nu: Vi åker i de italienska alperna mellan Verona och Rovereto.Snön ligger på topparna och i dalgångarna odlas vin. Väldigt vackert!
Så blev det morgon på vår första "riktiga dag" på semestern. Lite besvikna blev vi på frukostbuffén faktiskt. Väldigt goda nybakade bullar i och för sig, men pålägget bestod i små trekanter med mjukost, vanlig fast sladdrig konstig ost och så flera sorters sylt/marmelad. Inga grönsaker och ingen skinka eller salami. Däremot fanns det croisanter, flera olika sorters kakor och kex. Vi klagar verkligen inte för vi såg fram emot frukosten varje morgon och man får ju ta seden dit man kommer. Planen för dag 1 var att besöka Spanska trappan, Fontana di Trevi och att lokalisera oss lite i omgivningarna. Det blev mycket mer än så! Vi håller nämligen ett väldigt högt tempo när vi är ute min man och jag. Spanska trappan ligger väldigt nära hotellet visade det sig, bara 500 meter bort och det var inte svårt att hitta dit.Men jag vet inte, nog hade jag väntat mig nåt häftigare. På toppen av trappan hade vi förvisso fin utsikt över piazza di Spagna nedanför och även över det närmaste området.
Men inget vatten som rann nedför och av bommor syntes inte ett spår. Så är det när man gör sig föreställningar. Vi stannade förstås där en stund ändå och tog lite kort och kollade på utsikten. Nedanför trappan finns en fin fontän som heter La Barcaccia.
Men inget vatten som rann nedför och av bommor syntes inte ett spår. Så är det när man gör sig föreställningar. Vi stannade förstås där en stund ändå och tog lite kort och kollade på utsikten. Nedanför trappan finns en fin fontän som heter La Barcaccia.
Just nu: Vi har stannat i Brixen mitt i alperna. Alpstugor/hus på sluttningarna och snö på topparna. Solen skiner.
Rakt fram från Spanska trappan räknat ligger via dei Condotti som är de flotta affärernas gata. Luis Vuitton, Hermés, Dior, Bulgari m.fl. Vi gick på den gatan flera gånger men tittade förstås bara i skyltfönstren. Nu var det dags att hitta Fontana di Trevi. På vägen dit hittade vi ett café där vi drack den första cappocchinon. Mycket gott! Till detta fick vi var sin halv bulle (typ sockerbulle med vanilj) som vi inte hade beställt men som ingick i priset.
Just nu: Vi passerar gränsen till Österrike och strax efter Brennerpasset.
Fontana di Trevi var, till skillnad från Spanska trappan, en fantastisk plats. Fontänen tycktes växa fram ur palatset som ligger bakom och det porlade av vatten överallt. Det var fullt av folk som fotade, åt glass eller bara satt och njöt. Efter en stund vi fontänen vände vi hemåt och det tar tid när man är usel på att hitta. "Vår" gata via Nationale har ett monument i kolossalformat i en änden och den var vi tvungna att titta närmare på. Monumentet ligger vid piazza Venezia och är inte jättepopulärt bland romarna vad det verkar.
Just nu: Vi lämnar Hannover och har en dryg timme till nästa byte som är Hamburg.
Det är alldeles för nytt (byggt i slutet på 1800-talet) och smälter inte in bland antikens byggnadsverk. Det var Vittorio Emanuele II, kungen som enade Italien, som lät bygga monumentet för att aldrig bli bortglömd (tror jag). Inte desto mindre är det en pampig byggnad.
Vi gick upp för en massa trappor och när det inte gick att ta sig upp för egen maskin fanns en hiss så att man kunde ta sig upp till takterassen. En typ av hiss som jag avskyr! Den gick utanpå huset och var helt i glas. Men jag övervann den fobin också och klev in. I och för sig stirrade jag rakt in i väggen och höll ett hårt tag i Per hela vägen medan pulsen steg till 180. Det visade sig vara värt mödan för utsikten var magnifik. Vi såg hela Rom ända bort till Vatikanen och Peterskyrkan. Colosseum och Forum Romanum hade vi alldeles nedanför oss på andra sidan.
Efter denna upplevelse gick vi verkligen hemåt för att duscha och vila lite innan kvällens pastamiddag. Det blev Rigatoni alla Carbonara med extra parmesan. Gott, men vi saknade att det aldrig ingick nån sallad i måltiderna. Det får man beställa separat fick vi veta senare och då fick man salladen efter maten(!). Men man ska ju ta seden dit man kommer och så är det i Rom.
Dag 2: Dags för Colosseum och nu visste vi vägen trodde vi. Några dagar senare hittade vi en betydligt närmare väg, men som sagt, det tar ett tag för oss att hitta rätt. Vid Colosseum var det galet mycket folk i kö. Vi gick runt hela bygganden, och den är stor, och kön gick i stort sett hela vägen runt i flerdubbla led. Så nej, det fick vara. Däremot var kön hyfsat kort till Palatinen och Forum Romanum så där gick vi in. Man fattar inte att dom kunde bygga på det viset för så himla länge sen och att byggnaderna står kvar (i alla fall delar av dom). När vi gick omkring bland ruinerna, för det var ju det det var, blev vi sugna på att se "Jag, Claudius" igen för vi kunde bland annat beskåda Livias hus och Augustus och Agrippa och Nero och Caligula nämndes på olika platser.
Utanför Forum Romanum åt vi goda varma lunchmackor som vi köpte i en av många mobila kiosker som finns runt om i stan. Oftast i anslutning till sevärdheter förstås. Så mycket hade vi hunnit med och än hade bara halva dagen gått. Nästa sevärdhet som vi skymtat i fjärran var piazza Popolo som ligger alldeles i början av Villa Borghese. Villa Borghese är en jättelik park med flera fontäner, museer och verkar vara romarnas rekreationsområde. På piazza Popolo pågick byggandet av en jättelik scen och flera mindre byggnationer som tydde på ett kommande evenemang. Mycket riktigt var det så för när vi kom dit ett par dagar senare var det full aktivitet med anledning av OS i Rom 2020. Det gäller att börja marknadsföringen i god tid! Vid Popolo fanns förstås en stor kyrka också. Det finns faktiskt en i varje kvarter, minst! Kyrkorna är dessutom oerhört vackra och rikt dekorerade med skulpturer och stora målningar och mosaik. Jag vet inte exakt hur många vi var inne i men det var åtskilliga. Den stående kommentaren från mig var: Att dom bara kunde! Pers kommentar var: Kunde dom inte gjort nåt nyttigare i stället! Idag drack vi vår cappocchino på ett café på en tvärgata till via Condotti (fingatan med alla lyxaffärerna) och det märktes på priset, 4,50 euro för en liten kopp. Jag har visst glömt att skriva att vädret var jättefint, sol och säkert 20 grader. Ytterkläder var överflödiga. Denna kväll valde vi att äta på en liten "ristorante" som erbjöd olika menyer. Det visade sig vara en flopp. Förrätten var en pastarätt med tomatsås och basilika som var helt OK. Till huvurätt skulle vi få kotlett med vitvinsås inkl ansjovis och kapris. Det lät ju gott. När kotletten kom in gjorde vi stora ögon för det var precis det det var. En benfri kotlett med sås och ingenting mer! Vi väntade en stund på att tillbehören skulle komma in, men förgäves. Det var vad vi fick för 260 kronor, i och för sig inkl en halv liter av husets vita. Inga fler menyer för oss!
Denna morgon hade vi klockan på ringning för det var dagen då vi skulle försöka ta oss in i Peterskyrkan. Promenaden beräknade vi till ca 3 km, men det är ju ingenting för oss vana vandrare. Antagligen var det lite längre eftersom vi som vanligt inte lyckades ta oss närmaste vägen. Över Tibern tog vi oss med hjälp av Ponte Umberto (ponte betyder bro) och sen följde vi floden ända bort till den stora gatan som leder fram till Peterskyrkan. Redan i början på gatan möttes vi av beskedet att Vatikanen liksom Peterskyrkan var stängd. Ändå var det fullt av folk på väg till Petersplatsen. Vi tänkte att dit ska vi i alla fall gå för jag det var ju ändå något.
Väl framme på den enorma piazza di Pietro såg vi att det var uppbyggt ett podium med tak på trappan precis vid ingången till kyrkan. På podiet stod en stol, som en tron ungefär och på båda sidor var stolar utplacerade och där cirkulerade fullt av präster. En ganska stor del av piazzan var också försedd med stolar, så vi förstod att nåt var på gång. Det visade sig att påven skulle dyka upp vid halv elva och tala till folket. Bingo!
Varje onsdag när påven är hemma visar han sig för folket och säger några väl valde ord och välsignar och så. Han sa antagligen ingenting om sexuella övergrepp av katolska präster denna dag. I vilket fall kom vi innanför spärrarna. En vakt kollade att handväskan inte innehöll nåt skjutvapen eller sprängämne (antar jag)först. Fyra storbildsskärmar gjorde att alla skulle kunna se påven i närbild. Så dök han upp, den katolska världens härskare, i en bil nästan helt i glas. Han åkte ett varv runt platsen innan bilen svängde av mot podiet. Massor med folk var det! Ja, sen var det uppläsning ur bibeln av olika präster, jag tror att det var nåt om Petrus, på en lång rad språk, dock inte svenska (vi är ju inte så katolska). Sen började påven tala och efter en stund hade Per och jag tröttnat och gick därifrån. Vi fattade ju ändå inte vad han sa och i ärlighetens namn var vi inte särskilt intresserade heller. Men det vär ganska häftigt att se honom live, det blir sannolikt ingen mer gång. Det var det. Vad skulle vi nu ta oss för, när klockan inte ens hunnit bli tolv. Cappocchino på finstället på via Condotti blev det först. Mysigt ställe att sitta på för det är inte jättemycket trafik men det rör sig mycket folk hela tiden.
Eftermiddagen ägnade vi åt att titta närmare på Villa Berghese och konstmuséet Galleria Berghese.
Där kom vi dock inte in för man var tvungen att boka i förväg. Det var väldigt fint i omgivningen, med fina planteringar. Faktiskt det enda stället vi såg där det lagts ner lite möda på blommor.
Vattenur i Villa borghese
Efter dusch och lite vin på rummet gick vi ut igen för att hitta nåt bra matställe. Vi hittade ett jättetrevligt på Piazza della Madonna de Monti där vi åt pasta igen (Per: gnochetti sardi alla crema di sinata och jag: bucatini all´ amatriciana). Förresten var det väldigt billigt att köpa vin i butik. Vi hade en Spar-butik alldeles i närheten av hotellet och där handlade vi vin för 15 kr litern som smakade alldeles utmärkt. Efter middagen gick vi bort till Colosseum för att fota underverket i kvällsljus. 
Både Colosseum och Forum Romanumär väldigt tjusigt upplysta kvällstid, men det är inte så lätt att fotografera så att det blir bra. Ett par kort blev hyfsade men de flesta alldeles suddiga. Det visade sig senare att vi skulle få fler chanser. På vägen hem kunde Per inte låta bli att gå ner för en läbbig trappa där det var alldeles mörkt, men vi såg folk gå ner och försvinna in genom en dörr. Jag stannade ovanför trappan. Vi borde ju gissat att det var en kyrka! Och den var väldigt fin meddelade Per när han efter, i mitt tycke, en evighet kom tillbaka.
Dag 4:
Bland Roms topp 10 enligt vår reseguide fanns piazza Navona med tre fontäner, kyrka, marknadsplats och tillhåll för diverse konstnärer. Dit styrde vi stegen denna morgon. På vägen dit snubblade vi också över Pantheon och largo di Torre Argentina (där Ceasar blev mördad den 14 mars år 44 f Kr, hur dom nu kan veta det?) som är ytterligare ruiner från antiken.
Dag 5:
Det hade det ju inte och det var ingen idé att åka ut till flygplatsen. Skulle vi bli tvungna att åka tåg hem? Det lät helt främmande och omöjligt! Men vi gick i alla fall till stationen för att kolla möjligheterna och denna tanke var det fler än vi som hade kommit på kan jag tala om. Köerna ringlade långa till biljettluckkorna. När vi väl kom fram möttes vi av beskedet att tågen till Köpenhamn var fullbokade både fredagen och lördagen. Vi lämnade utan att boka nåt eftersom vi var säkra på att till på söndag skulle väl flygplatserna öppna igen. Oj, vad vi bedrog oss! Hotellet hade förstås fått flera avbokningar så det var inga problem att behålla rummet en natt till. Inte visste vi riktigt vad vi skulle hitta på, luften hade gått ur oss kan man säga. Så vi väntade till på lördagen och det hjälpte ju inte. Linda gjorde en hjälteinsats och lyckades på lördagseftermiddagen fixa tågbiljetter till på måndagsmorgonen. Snabbtåget mellan Rom och Bologna lyckades vi köpa biljetter till själva i en automat på stationen och rummet fick vi ha kvar två nätter till. Nu kunde vi koppla av och njuta av den sista dagen innan hemresan. Vi beslöt oss för att göra ett nytt försök med Peterskyrkan och denna gången gick det bra och trots mycket folk kom vi in snabbt och smidigt.
Man tappar nästan andan när man kommer in, allra mest för att kyrkan är så enormt stor och dekorerad i varje liten vrå. Men det finns ju fler kyrkor. Hur många som helst, minst en i varje kvarter! Vi fastnade för den fina "Santa Maria Maaggiori" och även "Santa Maria degli Angeli e de Martiri". De är dom jag kommer ihåg, men vi var säkert inne i tjugo.
Maria Maggiori Skulptur i Maria degli Angeli av polacken Igor Mitaraj
Dags att återvända till hotellet och packa och förbereda den långa resan hem. Och detta har jag ju tjatat om både här och på facebook så jag ska inte orda så mycket om hemresan. Jag måste bara säga att det var en höjdare att åka tåg genom Europa. Fina tåg, utmärkt service och så mycket att se utanför fönstret. Vi kan mycket väl tänka oss att ta tåget nästa gång vi ska besöka nån av Europas storstäder. Här hemma var tågresan dock inte lika häftig. Det slutade med att vi fick åka buss från Kristianstad till Karlskrona och busschaffören körde vilse i Bromölla..... Vi kom hem till slut och det var skönt att krypa ner i egen säng. Nu är det massor att göra med plantor som ska omskolas, trädgården som ska fixas och joggingpass som ska genomföras. Men först ska vi åka till Växjö och fira världens sötaste ettåring!
1 kommentar:
vilket äventyr!
Skicka en kommentar