För en tid sedan läste jag ordet "fortvarighetstillståndet" i en rapport på jobbet och tänkte att detta måste ju vara en felskrivning. När ordet dök upp några dagar senare i ett annat sammanhang förstod jag att det inte var så. I SAOB kan man läsa följande:
"FORT-VARIGHET ~⁰⁰~² l. ~²⁰⁰. (föga br.) fortvaro, varaktighet. Bedjaude om fortvarighet åt det (välsignade rägnet). LÖNNBERG Kåre 73 (1887). FORT-VARIGHETS-TILLSTÅND ~⁰² l. ~²³ mek. fortfarighetstillstånd, konstant tillstån d. Fortvarighetstillstånd i afseende på luftens kolsyrehalt och vattenhalt. TT 1895, K. s. 74. FORT-VARO. (-vara HHIL-DEBRAND i AntT 2]5 258 (1869), LAHT 1882, s. 51) [efter mönster av TILLVARO, FRÅNVARO m. fl.]vbalsbst. till FORTVARA, v.: fortfarande, fortsatt existens l. tillvaro; äv. konkretare; stundom om den tid varunder ngt fortvarar. TRANA Psych. 1: 16 (1843). Frågan om en personlig fortvaro efter döden. WIKNER Mater. 279 (1870)."
Ett bestående, varaktigt eller permanent tillstånd är det alltså fråga om. Varför skriver man inte det då? 2008! Jag befinner mig inte i ett fortvarighetstillstånd just nu, snarare i ett chocktillstånd.........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar