Hobart dag 2

Frukosten på hotellet var ingenting att ha överhuvudtaget och kostade dessutom skjortan så vi lämnade frukostmatsalen och hittade ett frukostställe tvärs över gatan, Banjo´s bakery and café. Toast med ägg och bacon + kaffe var gott.
Planen för dagen var att vi skulle ta båten till det berömda konstmuseet "Mona´s museum of old and new art". Vi lyckades hinna med båten halv tio.

Här sitter vi i aktern på katamaranen Mona Roma och lämnar Hobarts hamn bakom oss.

På väg i land på Mona.

 Vilken tur att vi åkte hit! Museet ligger insprängt i berget och vandringen startar längst ner. Först ett par bilder på konstverk vi såg utanför museet. Båda gjorda av sammansvetsade järnbitar.

Vi tillbringade nog ett par timmar inne i museet och där fanns så mycket vackert, roligt och ibland skrämmande saker att se. Det som var bäst tycker jag var att gammalt och nytt blandades. Ofta är det gammalt för sig och nytt för sig och det blir lätt tråkigt.

Några exempel här:

I detta rum fyllt av speglar var det lätt att bli helt förvirrad. Det ser kolossalt stort ut men speglarna och prickarna förvillar.

Denna matta, handvävd av en ung azerbadjansk konstnär fastnade vi för båda två. Lite som ett vävt vattenfall.

Pers tallriksfavorit, ormar är populärt!

Och min. Båda tillverkade nån gång på medeltiden.

Död häst. Hur kommer man på att skapa en sån skulptur?

Här ser man nivåskillnaden mellan våningarna och bergväggarna.

Per och racern.

Denna skapelse var magnifik. Gjord av 1620 sammanfogade blad och den fyllde, som ni ser, en hel sal. Namnet på skapelsen var SNAKE (vad annars).

Det finns en vingård också på Mona.

99 trappsteg från båten upp till museet.

VälBåde kossa och får fanns ombord.

Väl tillbaka i stan försökte vi leta upp Lisas favoritsportaffär, Lululemon Atletica. Inte lätt trots google maps och vägbeskrivning. När vi gett upp och var på väg tillbaka till hotellet stod vi plötsligt utanför affären. Konstigt blir det ibland! Dyr butik dock och det kändes inte som om det fanns nåt som vi inte har hemma också så det blev inga inköp.
Tillbaka till hotellet och lite vila innan det var dags att äta kvällens middag. Vi hade redan innan bestämt oss för Mures som ligger i hamnen. Där valde Per "Fisherman´s basket" bestående av räkor, bläckfisk och två andra sorters fisk och jag valde "Atlantic Salmon men sallad och chips". Det var riktigt gott!

Bäckfiskringar på toppen.

Min goda lax.

Hummertinor i förgrunden och restaurang och fiskbutiken Mures i bakgrunden.

Per och fiskebåten.

I morgon eftermiddag åker vi tillbaka till Lilydale och innan dess gäller det att hitta den där extra födelsedagspresenten till Dino. 

Hobart dag 1

Lisa skjutsade oss till Launceston där vi tog bussen (Tassielink) till Hobart, en resa som tar drygt 2,5 timmar. Landskapet skiftade mellan berg och dalar och odlingslandskap. Många får på bete såg vi också.
Efter att ha installerat oss på Quality Hobart Midcity Hotel (Ja, det är samma "quality" som vi har hemma. Petter Stordalen finns överallt! Synd att jag inte tog med mitt medlemskort.) gick vi ut för att utforska stan. Det är ju några år sedan vi var här senast. Huvudgatan Elisabeth street liksom flera tvärgator är fyllda av affärer av alla de slag. Vi kollade in i några. Innan vi åker tillbaka gäller det att hitta en ytterligare en födelsedagspresent till Dino för han vill nämligen ha många!
Middagen intog vi på Fish Frenzy och vi var faktiskt inte helt nöjda. I morgon går vi till Mure´s. Där har vi varit förut och vet att det är gott!

Fishburger

Per vid hamnen i Hobart.

25-30 januari, Dolphin Sands

Mycket är det som ska packas när en stor familj ska iväg på semester. Ska det dessutom följa med motorbåt, kanoter och en mängd av olika fiskeredskap tar det sin lilla tid. Sen förmiddag var vi I alla fall på väg. Jesse, Pelle och Dino I en bil med båten och kanoterna på släp körde direkt mot Dolphin Sands och vi andra körde via Woolworths för att proviantera.

I Perth stannade vi och åt lunch på ett mysigt ställe.

Resan till Dolphin Sands tar ungefär två timmar.  Det var härligt att komma fram och vi kände igen oss direkt. Fantastiskt med havet och den långa stranden bara några meter bort och huset är jättefint med en stor balkong som vätter mot havet. På kvällen åt vi middag på balkongen och alla var väldigt glada och uppspelta som synes.

Första morgonen stack alla män ut på fisketur med båten (denna typiskt manliga sysselsättning :)) och jag kan tala om att de inte kom tillbaka tomhänta. Fångsten bestod av ca 30 flatheads och några andra sorter som jag inte vet namnet på. Alla var nöjda! Dino visar stolt upp dagens största fisk.

Lisa, Pixie och jag körde till Swansea och kompletteringshandlade lite. Swansea ligger bara några km bort och är bara ett litet samhälle men där finns både matbutik, ett par restauranger, glassbar (gillades av Pixie) och ett fint konstgalleri.

Pixie äter hallonsorbetglass I Swansea.

Och jag poserar I min alldeles nyinköpta hatt med "Nine miles beach" I bakgrunden.

Per och jag tog för vana att varje morgon ta en sex km lång promenad längs stranden och det är verkligen de bästa promenaderna som finns. Vädret var fantastiskt under hela vår vistelse och det gör förstås de där vandringarna helt magiska. Ibland sprang vi lite också och gjorde armhävningar och knäböj för att få lite träning.

Pixie kommer att bli den perfekt PT:n. Hon instruerade mig nogsamt när jag försökte göra mina gummibandsövningar, se bara vilket proffs.

Mycket fiske och mycket bad och barnen älskar verkligen att va på denna plats.

Lisa och Pixie

Ett önskemål (läs krav) som Per och jag hade var att vi skulle bli bjudna på musselpasta. Den vi åt förra gången vi var här har fastnat i minnet. Och visst fick vi det. En dag kom fiskarna hem med en hel spann fylld med musslor.

Jesse hann fylla år under vistelsen i Dolphin Sands. Per och Lisa fixade födelsedagstårtan.

På fredan fick vi besök av familjen Saunders som stannade två nätter. Tur att huset är stort för det var absolut inga problem att få plats. Barnen tyckte förstås att det var jättekul med kompisar.

Underwood/Lilydale 22-24 januari

Så här är det. Vi har nu landat i mer civiliserade trakter (Hobart) där det finns wifi på hotellet. Uppe på berget råder nämligen nästan total radioskugga. Passar på att publicera lite från några av våra dagar hos Lisa och Jesse. De första dagarna inkl. Pers födelsedag finns än så länge bara i min anteckningsbok så jag får återkomma med dem senare.

Här är lite av vad vi gjorde dagarna närmast efter.

På söndagen var Eastmanbarnen bjudna på födelsedagskalas i Launceston och Per och jag passade på att gå en promenad från lekplatsen där kalaset var till Cataract Gorge som ligger en bit in mot centrala Launceston. Mycket klättring uppför ravinen och det är inte troligt att vi nådde toppen men utsikten över ravinen/floden var jättefin.

 Per står här på en liten utsiktsplats vid floden Tamar

 

Här är jag på väg uppför stigen längs ravinen.

Via telefon med Lisa kom vi överens om mötesplats för hemresan. Det var bara det att vi missförstod varandra helt och stod länge och väl och väntade på var sitt håll. Vi Hade Lisas telefon och eftersom Jesse körde hem efter kalaset och Lisa tyckte att det var onödigt att låna hans telefon eftersom vi hade så bra koll på var vi skulle hämtas var förvirringen total. Det slutade med att jag ringde Jesse som lovade hämta oss och strax eftråt ringde Lisa från en lånad telefon och efter att vi åter beskrivit var vi befann oss kom även hon. Lisa hann dock först och kunde då meddela Jesse att han kunde vända hemåt igen. Vilken cirkus! Förresten, Per och jag hann ta en fika på ett trevligt café innan vi traskade uppför berget. Gott kaffe med dito kaka. Caféet var både affär med diverse inredningsprylar och konstgalleri.

Vi har också gått husesyn I huset. Mycket arbete återstår men det går tydligt att se hur det är tänkt. Kommer att bli hur bra som helst!

Till att börja med, vårt lilla sovhus.

 Sen är det bara bilder från det blivande Eastmanhemmet.

Detta rum ska delas och bli sovrum till Pelle och Max.

Utsikt från det blivande föräldrasovrummet.

Vardagsrummet. Lägg märke till de fina bjälkarna i taket,

Källaren, som bl.a. ska innehålla lekrum, badrum och skafferi.

Max bad själv att få bli fotograferad utanför huset.

Lisa och jag var på tisdagskvällen i Launceston tillsammans med Lisas kompisar Ally S, Ally M och Cath. Vi var på bio och såg La La Land, en musical som var lite småtrevlig. Meningen var att vi skulle gå till ett dessertkafé efteråt men där var fullsatt (lika bra det) så vi åkte hem i stället. Vi såg massor av wallabys på vägen uppför berget och jag nästan snubblade över några när jag skulle gå till toa.

Underwood/Lillydale 19 - 21 januari

Vi blev hämtade av flygbussen (Starbuses) vid hotellet för transport till Tullamarine Airport. Därifrån flög vi till Launceston, en resa som tog 50 minuter. Lisa, Dino och Pixie mötte oss på flygplatsen. Barnen hade vuxit massor och verkade glada att se oss. Att vi var glada att se dem är det förstås ingen tvekan om! Innan vi åkte hem stannade vi och handlade en massa mat (stor familj). Lisa lagade senare en jättegod böngryta med curry.
Först fick vi inspektera vårt semesterhus.

Det var här vi bodde.

Alltså Max är den sötaste och gladaste jag vet (kanske inte precis hela tiden). Här håller han på att virka ett armband till sin morfar medan regnet öser ner utanför.

Precis utanför fönstret står detta enorma träd som är helt genomblött av regnet.

Pussel är kul när det regnar. Jag satt där nästan hela denna regniga dag och barnen stannade till ibland och hjälpte till. Inte mycket tålamod dock. Max sa efter mindre än en minut "I give up", Dino försökte tvinga dit bitarna och Pelle funderade allvarligt på att hämta en såg. Pixie flyttade bitarna från den ena sidan av bordet till den andra och höll på att göra mig galen. Sent på kvällen dag 2 lyckades Lisa och jag efter mycket letande på golvet efter försvunna bitar slutföra 500-bitarspusslet.

Här är själva huset.

Prinsessan!

En morfar med prinsessbarnbarn!

Så blev det Pers födelsedag och han bjöds på finfrukost med ägg, bacon, surdegsbröd och med svensk flagga på bordet. Flaggan hade Lisa själv tillverkat kvällen innan! Vi sjöng "Happy birthday" och det var jättemysigt.

Födelsedagsfrukosten!

Pixie flirtar lite med morfar

I dag var vädret helt annorlunda och solen sken från en nästan klarblå himmel. Lisa skulle fixa födelsedagstårtan så Per och jag fick på en promenad under tiden. Jag var lite tveksam på grund av alla ormar som jag vet finns överallt men vi skulle ju gå på vägen. Lisa sa att vi skulle gå i mitten på vägen och bara det räckte för att jag skulle få hjärtat i halsgropen. Mycket riktigt, när vi gått ett pa kilometer (vi hade bestämt oss för att gå fem totalt) tog Per tag i min arm och sa "kom hit och fortsätt gå".  Då var det en stor svart orm som slingrade in bland buskarna vid sidan av vägen. Mitt hjärta slog så att det måste ha synts utanpå trots att jag inte ens sett ormuslingen. Efter det var jag extremt uppmärksam!

På promenad. Här visar skylten att vi närmar oss privat område (Lisas och Jesses mark).

Och här är jag, lite avslappnad med Pixies hatt på huvudet. Detta var innan ormen annars hade jag inte sett ut så här.

 Marsipantårta i form av en banan blev det och den var jättegod! Medan Per blåste ut ljusen sjöng vi födelsedagssången igen och han fick en extrafin whisky Lagavulin + en käpp som Max tillverkat.

Dörren till barnens hus är prytt med fina namnskyltar som kusinerna i Camberra har tillverkat.

 

Dt hoppas på studsmatta

Jesse jobbar vid det mobila sågverket.

På kvällen bjöd Lisa och Jesse på restaurang i Launceston, "The Hogs Breathe". Trevligt ställe med jättegod mat. Jag vet att Per var så nöjd med sin födelsedag. Innan vi åkte hem tog vi en promenad i City Park.

Max tillverkade käppen och Dino snyggade till den med ett lågt virkat band. Mycket tålmodigt arbete,

Vi väntar på maten och alla är så förväntansfulla.

Födelsedagsbarnet får en alldeles speciell variant av Irish coffee.

Max och Pixie vid fontänen i city Park

City Park i Launceston