Välkommen till Per och Lotta!: Underwood/Lillydale 19

Vi blev hämtade av flygbussen (Starbuses) vid hotellet för transport till Tullamarine Airport. Därifrån flög vi till Launceston, en resa som tog 50 minuter. Lisa, Dino och Pixie mötte oss på flygplatsen. Barnen hade vuxit massor och verkade glada att se oss. Att vi var glada att se dem är det förstås ingen tvekan om! Innan vi åkte hem stannade vi och handlade en massa mat (stor familj). Lisa lagade senare en jättegod böngryta med curry.
Först fick vi inspektera vårt semesterhus.

Det var här vi bodde.

Alltså Max är den sötaste och gladaste jag vet (kanske inte precis hela tiden). Här håller han på att virka ett armband till sin morfar medan regnet öser ner utanför.

Precis utanför fönstret står detta enorma träd som är helt genomblött av regnet.

Pussel är kul när det regnar. Jag satt där nästan hela denna regniga dag och barnen stannade till ibland och hjälpte till. Inte mycket tålamod dock. Max sa efter mindre än en minut "I give up", Dino försökte tvinga dit bitarna och Pelle funderade allvarligt på att hämta en såg. Pixie flyttade bitarna från den ena sidan av bordet till den andra och höll på att göra mig galen. Sent på kvällen dag 2 lyckades Lisa och jag efter mycket letande på golvet efter försvunna bitar slutföra 500-bitarspusslet.

Här är själva huset.

Prinsessan!

En morfar med prinsessbarnbarn!

Så blev det Pers födelsedag och han bjöds på finfrukost med ägg, bacon, surdegsbröd och med svensk flagga på bordet. Flaggan hade Lisa själv tillverkat kvällen innan! Vi sjöng "Happy birthday" och det var jättemysigt.

Födelsedagsfrukosten!

Pixie flirtar lite med morfar

I dag var vädret helt annorlunda och solen sken från en nästan klarblå himmel. Lisa skulle fixa födelsedagstårtan så Per och jag fick på en promenad under tiden. Jag var lite tveksam på grund av alla ormar som jag vet finns överallt men vi skulle ju gå på vägen. Lisa sa att vi skulle gå i mitten på vägen och bara det räckte för att jag skulle få hjärtat i halsgropen. Mycket riktigt, när vi gått ett pa kilometer (vi hade bestämt oss för att gå fem totalt) tog Per tag i min arm och sa "kom hit och fortsätt gå". Då var det en stor svart orm som slingrade in bland buskarna vid sidan av vägen. Mitt hjärta slog så att det måste ha synts utanpå trots att jag inte ens sett ormuslingen. Efter det var jag extremt uppmärksam!

På promenad. Här visar skylten att vi närmar oss privat område (Lisas och Jesses mark).

Och här är jag, lite avslappnad med Pixies hatt på huvudet. Detta var innan ormen annars hade jag inte sett ut så här.

Marsipantårta i form av en banan blev det och den var jättegod! Medan Per blåste ut ljusen sjöng vi födelsedagssången igen och han fick en extrafin whisky Lagavulin + en käpp som Max tillverkat.

Dörren till barnens hus är prytt med fina namnskyltar som kusinerna i Camberra har tillverkat.

Dt hoppas på studsmatta

Jesse jobbar vid det mobila sågverket.

På kvällen bjöd Lisa och Jesse på restaurang i Launceston, "The Hogs Breathe". Trevligt ställe med jättegod mat. Jag vet att Per var så nöjd med sin födelsedag. Innan vi åkte hem tog vi en promenad i City Park.