sjöng Hep Stars på 60-talet (visst Stina)? Det minns jag med bestämdhet eftersom jag såväl som min kära svägerska tillhörde de hängivna Hep Stars-fansen i vår späda ungdom. Men nu var det inte om detta jag skulle berätta, utan om Buddy Holly - the musical med Brolle, som vi var och kollade/lyssnade på i går kväll på Telenor Arena.
Den äkta Buddy och den oäkta, men visst finns det likheter?
Det började minst sagt irriterat. Vi var ute, som vi trodde, i nästan onödigt god tid. När vi närmade oss rondellen vid Rosenholm förstod vi att det var fler som ville se föreställningen(!). Långa köer från alla håll, men eftersom vi var ute i god tid var vi på plats en kvart innan föreställningen skulle börja. Lokalen var bara halvfull och vi visste att det var utsålt, så det var bara att inse att detta skulle ta tid. Så småningom började det också knorras en del i bänkraderna (även på platsen närmast min...) och vi blev uppmanade att ha tålamod en stund till eftersom det var trafikstockning i rondellen. Ack ja. En dryg halvtimme försenad drog föreställningen i gång och se då var alla sura miner som bortblåsta! För det var så bra och musiken så härlig och välbekant. "That´ll be the day", Peggy Sue och "Maybe baby" bara för att ta några exempel. 3 800 personer på läktare och parkett stod upp och klappade takten den sista kvarten. En riktigt bra kväll! Tilläggas kan att hemresan, som vi befarade skulle ta minst en timme, inkl kö till garderob och bilkö ut från parkering och rondell gick på en kvart. Ingen anledning att hetsa upp sig alltså.
I dag har Per sått en massa fröer, tomat, kalebass, dalia och tobak. Han är så himla duktig! Nu laddar vi för första omgången av melodifestivalen. Utan att ha hört ett enda bidrag är jag ganska säker på att Salem al Fakir blir min favvis. Han är ju så himla söt också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar