Det blev verkligen bad i kväll på Trummenäs och det var så varmt i vattnet. Per, som var ganska skeptisk till kvällsbadet, erkände efteråt att det var härligt. Mersmak alltså! I morgon tar vi badkläderna med när vi åker till Västra Mark för promenad/jogging och tar ett dopp i Studentviken efter träningen. Och sen är det helg!
Bilderna är av dålig kvalitet (tagna med mobilen) men får duga i brist på annat. I alla fall, torsdag och fredag ägnade jag åt miljökonferens. Roligt, intressant och viktigt! Som ytterligare bonus var mötet förlagt till Stockholmsregionens lokaler på söder, så jag hade Jakob och León på ett stenkasts avstånd. Lördagen inleddes med ett skvalande ösregn så vi fick lägga om våra planer lite. I stället för att promenera på Söder och besöka en och annan lekplats blev det bussen till Nacka Forum, ett gigantiskt köpcentrum. Där kollade vi i affärer, handlade lite och käkade lunch. Efter att ha byggt med nyinköpt lego i ett par timmar tog vi åter bussen mot Nacka och kräftskiva hemma hos Alicia. Lyckat kalas utomhus i strålande sol(!). 
GRATTIS MAX
I går var det dags att fira vår traditionella KRÄFTSKIVA tillsammans med Ulla, Curt, Stina och Bo. I år var turen kommen till Ulla och Curt i Hovet och vilket kalas dom bjöd på. Till att börja med bjöds vi på sangria med olika goda tilltugg och allmänt prat om allt som hänt den senaste tiden. Bara så´nt är ju kul. Vädret var dock inte på sitt bästa humör utan regnet föll ganska häftigt och temperaturen sjönk. Ulla och Curt hade dukat så fint på altanen, med lyktor och kräftdekorationer för att vi skulle kunna avnjuta kräftorna där, men det blev för kallt. Buffébordet var det dock inget fel på(!), hjälp vad mycket gott vi fick! Ljuvlig skaldjurpaté, laxtårta, Jansson och marinerad fläsk- och kycklingfilé bara för att nämna något. Redan innan kräftorna kommit på bordet var vi ganska så mätta.....men, vi åt kräftor ändå så det stod härliga till och som vanligt vann Bo! Till kräftorna drack vi öl och immande kall "Kallsup" och sjöng diverse glada snapsvisor. Så gott och roligt! Naturligtvis pratades det vitt och brett om det mesta som hänt sedan senast, barn, barnbarn, författare, lite sjukdomar, resor, inredning, trädgård m.m m.m. Så höll vi på till kl 2 på natten och det är SENT vid vår ålder! Vi fick förresten kaffe och en jättgod blåbärspaj också som grädde på moset....
Förväntansfulla kräftentusiaster
Oj, vad vi äter och njuter!
Bos kräfttallrik efter måltiden (våra så ungefär likadana ut i rättvisans namn)
Tjejsnack framåt småtimmarna
Sticklingar från Ullas och Curts vackra kaprifol som vi tog/fick innan vi körde hem
Dom här hästarna är så himla duktiga och väluppfostrade! Att gå in i en transport är inget problem överhuvudtaget.
För ett par dagar sedan gjorde Per en trevlig upptäckt på andra sidan stenmuren. Två rådjur låg och vilade vid dikeskanten. En bock och en ko(?). Vi vet inte om dom la märke till oss, men det verkade i så fall inte bekymra dom ett dugg. Roligt att se! 
Nu har han fått sitt namn på riktigt den lille godingen Isak. Han var absolut den duktigaste av alla när det var dags för dop igår i St Sigfrids kapell i Växjö. God och glad och enastående söt rakt igenom hela cermonin. Han fick dessutom sin alldeles egen dopgudstjänst. Kapellets huvudperson helt enkelt. Vi började med att sjunga psalmen "Måne och sol" (nr 21). Linda läste tackbönen och faddern Peter läste evangeliet om Jesus och barnen. Carina, som också är fadder, höll Isak och han var så nöjd och glad. Magnus och Leo hjälptes åt att hälla vatten i dopfunten och Max tände dopljuset. Dopcermonin avslutades med "trygga räkan" som sig bör. Ja, vi sjöng en psalm till, men jag kan inte komma på vilken det var, antagligen för att den var okänd för mig. Linda, du kan väl uppdatera.
Efter dopgudstjänsten samlades vi hemma hos familjen Ungsten/Eriksson där det bjöds på jättegod pajbuffé. Kerstin var kocken och lax- och spenatpaj, västerbottenpaj och köttfärs- och olivpaj smakade så gott. Per bidrog med yoghurtbaguetter och så hade vi egna tomater med oss. Linda hade gjort en riskrisptårta (och det är ju alltid supergott) som vi fick till kaffet. Vädret kunde verkligen inte ha varit bättre. 25 grader varmt och strålande sol. Fotbollsmålet som Leo fick i födelsedagspresent kom väl till pass och alla barn höll mest till på gräsmattan och gjorde det ena målet efter det andra.
Naturligtvis var det presentöppning också och tal hölls av både farmor och farfar och av morfar. Leo tyckte det var jättekul att öppna paket! Och Isak, han bara log hela tiden. Mycket lyckat kalas!
Idag har vi målat mest hela dagen, i gassande sol. Nu är snart verandan också klar. Ett par dagar till... I morgon börjar sista semesterveckan för den här gången.
Fin park i Söderköping
Söderköpings Brunnshotell
När vi nu var så nära Vikbolandet kom vi på att varför inte avlägga en visit hos Gertrud och Ola och tjejerna. Adressen hade vi ju. Sagt och gjort. Bara att ställa in GPS:en och köra trodde vi. Men det funkade inte alls. Vikbolandet kände inte vår GPS till, än mindre Ormestad. Turistbyrån i Söderköping skulle naturligtvis ha en karta över Vikbolandet och hade mycket riktigt det också. Något Ormestad fanns emellertid inte utmärkt på kartan. Tjejen bakom disken var mycket hjälpsam och sökte på internet utan resultat. Nej men vad gör vi då? Vi behöver Vikbodagboken. Där finns ju både karta och ortsnamn. Till biblioteket alltså, men tyvärr var Olas bok under inköp och kunde förstås beställas men det hade ju inte vi någon nytta av i vår akuta situation. Så vi fick helt enkelt ge upp och hoppas på att det yppar sig något annat tillfälle. Nu när vi är hemma har jag ju letat upp både Ö Stenby, Konungsund och Häradshammar i Vikbodagboken. Hade jag lagt dessa namn på minnet hade det underlättat helt säkert. Så synd bara för jag hade så gärna velat se bersån (med stenen i mitten), arbetsrummet i boden, bigarråträdet och så själva huset förstås! Jag blev nämligen helt förälskad i Olas bok. Boken som jag beställde från Adlibris är via Linda på väg till Lisa i Tasmanien. Så har jag beställt en till som ska till Johanna i Buenos Aires. Jag är nämligen säker på att hon kommer att älska den.
I stället för Vikbolandet blev det i stället resa hemåt via Kalmar. Där var det värsta hålligånget med EMD(?) på scenen på torget och massor av marknadsstånd längs gatorna. Vi handlade lite och sen körde vi hem till vår altan (tryggt och härligt). Vi har grillat och njutit av att sitta ute i ljum sommarkväll.
Vi fortsatte så småningom till Vreta Kloster (till vänster på bilderna ovan). Det var ganska häftigt också när man betänker att den ursprungliga byggnaden/byggnaderna var uppförda redan på 1100-talet. Hur gjorde dom? Efter ett besök på Cloetta i Ljungsbro (lite godisköp blev det där) åkte vi tillbaka till Linköping och hälsade på i domkyrkan (bilderna till höger ovan). En kollossalt stor kyrka utan att för den skull vara speciellt vacker. Storslagen är nog rätt ord att beskriva den på. Trädgårdsföreningen har vi varit i och där fanns mycket fina växter att titta på. Så har vi förstås fikat, ätit glass, gått i en massa affärer och nu ätit en jättegod middag på restaurang Gula Huset. Den avslutade vi för övrigt med en Irish coffee. Det var länge sen och gu´ va gott! I morgon kör vi till Söderköping innan vi vänder hemåt.
Otroligt stora buxbomsbollar.
Per beundrar en lastbil på torget. Lägg märke till kullerstenarna. Så såg det ut på alla små gator.
Och så fick vi nöjet att se en kändis! Allas vår cafévärd Ragnar Dahlberg (om jag hade fått välja kändis hade jag valt nå´n annan helt säkert!) Ragnar och hans hustru driver ett café i gamla Linköping och rätt som det var dök han upp. Rätt sjavig såg han ut Ragnar, i en lätt missfärgad vit skjorta och ett par skrynkliga ljusa byxor. Ganska grå helt enkelt. Svårt att fatta att han varit en svärmorsdröm? Gott kaffe med tilltugg fick vi på hans café i alla fall.
Enorma höstanemoner!
Hus vi torget i gamla Linköping.
Per på Stora Torget med hotellet i bakgrunden. Han är inte så arg som han ser ut, utan ganska glad! I morgon blir det nya äventyr. Återkommer då. Perfekt med trådlöst internet på rummet!
Linda var alltså sex år när hon gav detta konstverk till sin pappa i namnsdagspresent. Visst är det fantastiskt att bara ha den kvar! Och så fint hon har skrivit, alldeles själv.
