Jag älskar Hovmantorpsrevyn!

Jaa, det gör jag. För tredje gången på lika många år har (dom andra i sällskapet har förstås sett en massa fler nyårsrevyer) narrarna från Hovmantorp fått två timmar att försvinna så fort som man knäpper med fingrarna. Det som imponerar mest är att dom verkligen är hundra procent amatörer och ändå gör allt så himla bra. Superbra musik och roliga sketcher utan pinsamma "under bältet skämt". Ja, alltså det var ett par "under bältet skämt" men dom var inte pinsamma. Jag skulle lätt kunna se revyn en gång till. Bingo! Men våra helgnöjen började redan före revyn med grymt god räkmacka och öl hos Annika och Gert. Festen fortsatte efter föreställningen med ännu mer godsaker. Se bara: Sen blev det som det brukar, massa prat om allt och inget plus lite planering av en Kristi Himmelfärdsutflykt och plötsligt var det mitt i natten (nej inte riktigt). Förresten, ett klarläggande när det gäller Slagthuset i Malmö. Detta kommunala slagthus (läs slakt) invigdes den 5 september 1904. Det var ett väldigt rationellt slakteri där man kunde slagta 12 storboskap i timmen, vilket vid denna tid var ett imponerande antal. 1904 stavades slakt med g och inte k. Punkt! Idag har vi gått en promenad runt Hovet innan vi styrde bilen mot Jupitergatan i Växjö. Vi skulle bli bjudna på lunch där nämligen. En nyklippt Leo mötte oss i dörren och visst syns det att han blivit en stor kille.Jättegod köttgryta fick vi och fruktsallad med glass till efterrätt. Leo passade också på att uppvakta sin morfar på födelsedagen med fina presenter. Självklart tittade vi också på filmen som Lisa skickat till sin pappa på födelsedagen. Finfina bilder och filmsekvenser på fina Tasmanienbarn som Per och jag snart ska få träffa. Bara en dryg månad dit.
Arbetsdag i morgon för vissa, men inte för vissa. Hjälp vad jag är tjatig!