Sedan jag var så där 15 år har vikten (min egen då) varit ett av mina största intressen(!). Det finns inte en bantningskur som inte jag har testat, jag lovar. Ändå ser jag ut som jag gör, visst är det konstigt? Eller kanske inte. Sedan en tid tillbaka är jag igång igen och nu ska resultatet bli beständigt, haha. Jag tänkte att om jag varje vecka publicerar mina framgångar och eventuella tillkortakommanden här sätter jag lite mer press på mig själv. Per vet inte att jag skriver detta och när han får se det kommer han att sucka tungt..... Förresten, om ni läser denna bloggen kommer ni också att förstå att viktintresset är ärftligt i rakt nedstigande led. På riktigt.
Det som gäller nu är att äta sunt (inga extremdieter) och träna regelbundet. Varje munsbit som slinker ner noteras på Viktklubb.se och motionen likaså. Den aktuella noteringen är 66 kg och 84 i midjemått. När förvandlingen är klar om ett par månader ska det i stället stå 60 resp 78. Egentligen borde jag här lägga in en bild på mig själv som jag ser ut idag i bikini i helfigur som "förebild", inte förebild utan före-bild som sen ska följas av en efter-bild, men där går gränsen. Och sen är det synd om Per. Folk kan ju undra vad det är för en galning han gifte sig med!
Idag har det blivit 984 kcal minus 164 för kvällspromenaden. Jag återkommer i detta ärende efter nästa vägning. Men jag återkommer förstås om annat däremellan. God kväll.
4 kommentarer:
Jag undrar bara hur det ska gå för dig när ni har tjejträffarna och du Lotta du behöver absolut inte tänka på din vikt. Du är så fin som du är. Kramar
Håller med Ulla till hundra. O du Lotta - påskafton blir det inget bantande.
Men gud vilken ångest jag fick nu! Men kör i vind moder!
Ulla och Stina, ni säger så bara för att vara snälla. Det fattar jag ju. Ni ska i stället säga: Kom igen! Kämpa på! För det tänker jag.
Johanna, lägg ner ångesten! Himmel, du känner ju mig!
//Lotta/Mamman
Skicka en kommentar