Sömmerskan...

....som på två sylektioner á 2,5 timmar fortfarande inte sytt ett enda stygn! Att sy är minsann ingen enkel sak, hu nej! Jag har trott det tidigare och det är antagligen därför jag aldrig har kunnat använda något som jag tillverkat själv. Nu ska det bli annorlunda. Vi är en ganska homogen skara på 8 damer/tjejer. Ingen av oss har någon större erfarenhet i klädsömnadens ädla konst. Det komiska är att fem av deltagarna är sjukgymnastkollegor på lasarettet och den ena har sin ca 15-åriga dotter med sig, de andra två är My och jag som jobbar på Skatteverket (ingen av oss hade en aning om att den andre skulle gå, My är dessutom mammaledig). Väldigt roligt gäng att vara tillsammans med!
Jo, det där med att sy är inte bara att sy utan hur mycket förberedelser som helst innan man kan ta det där första stygnet. Klippa ut mönster, vika tyget rätt, nåla fast mönstret så att man utnyttjar tyget maximalt, rita runt alla mönsterdelar, markera alla veck och inprovningar och nåla hela alltet. Sen fick jag igår kväll äntligen göra den första provningen. Byxorna var verkligen stora som hus. Hjälp! Men vår fantastiska ryska fröken Vera (har varit i Sverige sedan augusti förra året och pratar utmärkt svenska!) sa att jag kunde vara alldeles lugn. Det här ska bli bra! Hemläxan är att tråckla alla sömmar.....Mina syjuntekamrater vet att jag aldrig tråcklat något i hela mitt liv! Nu ska det ske. Hoppas att jag får sy lite på maskin nästa onsdag. Summan av kardemumman är i vart fall att det är vansinnigt roligt med sykurs!Ni ser ju själva hur stora mina byxor är! Jag lovar att meddela första gången jag har dom på jobbet, om det nå´nsin sker. Nu ska Per och jag fika och titta på vår favvis Martin i "Mitt i naturen".