16 januari 2012

Ao Nang dag 2

Frukosten har sin speciella betydelse när vi är på semester. Förväntan och förhoppingsvis förtjusning. Denna gång behövde vi inte ens komma ner till frukostrestaurangen för konstatera att vi skulle bli förjusta. Vi såg nämligen från balkongen att det erbjöds grönsaksfylld omelett och den visade sig vara precis så god som vi hoppats på! Plus att det fanns allt annat som man kan önska av en frukostbuffé i Thailand. När frukosten var avklarad, och det tog sin tid, bestämde vi oss för att kolla hur stranden såg ut på nära håll, vi hade hört lite olika uppgifter om dennas beskaffenhet. Oj, vad vi blev glatt överraskade! Det krävde förvisso nästan en halvtimmes promenad innan vi kom fram, men då nådde vi rena drömstranden. Kolla bara här:
Intill den höga klippan kunde vi ligga i skuggan och läsa (det är jag här ovanför) och klev man några meter ut från den var man mitt i solen, så det var bara att välja. Inte mycket folk heller. Hu mysigt som helst. Ett par timmar blev det här eller rättare sagt, tills vårt dricksvatten tog slut. På tillbakavägen gick vi förbi båthamnen med både färja, snabbåtar och framför allt longtailbåtar.
Elva-ölen blev ett-ölen och intogs på vår balkong.

Bakom träden ligger havet och poolen ligger precis nedanför balkongen.

Vi gick inte så långt för att äta lunch, bara ett par hundra meter bort hittade vi denna restaurang där vi åt tonfisk- resp räksallad. Gott och alldeles lagom mycket i eftermiddagsvärmen.

Ja, eftermiddagen ägnade vi åt poolhäng, dvs. läsning och ett och annat dopp. Jag är så uppe i min "Brott och straff" att jag har svårt att sluta läsa. Jag som trodde att det skulle bli jobbigt att ta mig igenom den. Förlåt Dostojevskij!
Innan vi senare gick för att hitta ett middagsställe gjorde vi två extremt dåliga köp. Jag köpte en bikini för 300 bath (75 kr) och Per köpte öronproppar för 200 bath. Bikinin är gjord för små späda kvinnor och inte för mig (borde förstås fattat det), trots att jag tog största storleken.... När Per testade öronpropparna  och jag viskade väldigt tyst från ett par meters håll hörde han exakt vad jag sa... Anledningen till öronpropparna är att det tvärs över vägen ligger en bar som tydligen har öppet långt in på småtimmarna och där det spelas väldigt hög musik (läs oväsen). Detta oväsen höll Per vaken stora delar av natten!Jag hörde absolut ingenting kan tilläggas.
Kvällens middag: Sweet and sour pork (jag) och Chicken with pineapple (Per) med Chang beer att dricka till.
Dagens bloggavslutning blir en alldeles speciell hälsning till Stina. Tänka sig, denne man han finns överallt, nu även i Ao Nang, så det är dags för er att göra ett nytt besök annars blir han nog besviken.

Tills i morgon, ha en god måndagskväll!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Härligt, härligt! Båthamnen känner vi igen. Vi åkte över till någon ö därifrån.
Ja, nog är det märkligt med den där Kenneth som öppnar hotell lite varstans runt om i Thailand. Inte undra på om han ser sliten ut.
Ha en fantastisk skön fortsättning på semester!
Kram Stina o Bo

Per och Lotta sa...

Hahaha Stina, det var roligt! Nästa gång vi går förbi ska vi kolla om där finns nån barstol som han kan ramla ner ifrån eller kanske har han redan gjort det.